Talal Isa växte upp i Bagdad i Irak och studerade konst på konsthögskolan i Damaskus i Syrien.
– När jag slutade gymnasiet hade jag inte så bra betyg. Men varför skulle jag kunna kemi eller historia? Jag skulle ju bli konstnär! Så en kompis tipsade om att det fanns en konstskola i Syrien och där kom jag in. Det var 1972, säger Talal Isa som flyttade till Sverige och Västervik 2001.
I Västervik gjorde han ett par utställningar tillsammans med några andra konstnärer. Men till slut kände han att han skulle ha bättre förutsättningar i en större stad och för två år sedan gick flyttlasset till Linghem utanför Linköping. Ganska direkt blev han medlem i konstnärsföreningen Alka, men några utställningar har det inte blivit än.
– Jag vill vara aktiv, jag vill ställa ut. Men det är svårt. Jag hör av mig till olika gallerier och jag skickade in bilder till Passagen, men de sa att det var många som stod i kö.
Talal Isa är framförallt en skulptör men arbetar även i glas och målar när andan faller på. Hans arbetsrum ligger mellan köket och balkongen i lägenheten.
– Jag har inte råd att ha en egen ateljé någonstans.
På senare tid har han gjort många bronsskulpturer av hästar och på golvet står två halvfärdiga. Varje häst, stora som en basketboll, tar ungefär en månad att färdigställa och väger 13 kilo. Men hans favoritdjur, som ofta återkommer i hans konst, är fåglar.
– Jag gillar fåglar, de är... frihet. När jag var liten skaffade jag två fåglar och hade i en bur i vårt hem. Men min mamma tyckte inte om dem, de behövde mat hela tiden. Så hon släppte ut dem. Jag gör nog fåglar för att jag saknar mina två fåglar jag hade när jag var liten.
I Irak tilldelades han flera priser och gjorde fyra stora monument och skulpturer på offentliga platser som flygplatser och museum.
– Jag gjorde en stor bronsskulptur av en kvinna utanför konstmuseet i Bagdad. Efter att jag flyttat till Sverige berättade några vänner att flera bronsskulpturer hade stulits, så de tog loss den och gömde den på en säker plats.
Nu vill han skapa något liknande i sitt nya hemland.
– Nu är Sverige mitt land och jag vill göra något stort här. Det är min dröm, säger Talal Isa och berättar om en personlig skulpturfavorit i nya hemstaden.
– Den stora kvinnan som står i en rondell på väg in till stan.
Cajsa von Zeipels "Hello Goodbye"?
– Ja, den tycker jag om.