En bra bredd. Ett trevligt initiativ. Ett sätt att visa att landsbygden lever. Lovorden över Filmfestivalen var minst sagt många. Kul, tycker förstås den som får början kläckte idén om en filmfest av den här kalibern, Donald Öfverberg.
– Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle bli så här bra. Det har varit mycket jobb, men det är det verkligen värt. Det är många som har kommit fram och tackat för att vi gör det här.
För visst är idén skojig, evenemanget spännande, och att gå på bio trevligt. Men kanske är det egentligen ett annat syfte som smäller högre i det här sammanhanget.
– Att visa att landsbygden lever, menar Donald Öfverberg.
– Vi visar att vi finns och att vi ska överleva. Vi vill motverka den systematiska nedsläckningen av landsbygden som pågår. Därför är det så viktigt att det händer sådana här saker. Många har kommit fram och tackat för att vi gör det här.
Peter Gerdehags Landet som inte längre är var den första filmen som visades på Tjust bio under lördagen. Allan Öfverberg såg filmen.
– Den är väldigt intressant, den visar hur lantbruket har förändrats och det är klart att jag känner igen mycket som jag har sett med egna ögon också.
Han och Agne Fredriksson planerade under lördagsförmiddagen att se många fler filmer. Däribland kultrullen Susanne, inspelad i Västervik 1959. Inte en helt ny film för Agne Fredriksson.
– Jag har sett den tidigare men det är länge sedan så det ska bli kul att se den igen.
Under förmiddagen visades också En fiende att dö för regisserad av Peter Dalle. Också den visningen blev välbesökt. I biosalongen satt bland andra Jan Öhrvall som lovordade filmen.
– Filmen är briljant. Riktigt, riktigt bra. Frågar man mig är det Oscarsvinnare-klass på den här.