Wilson har varit bättre

Under andra världskriget tjänade portugiserna grova pengar på att exportera volfram, tenn, sardiner, olivolja, filtar och hudar: De sålde allt som gick att sälja ? till båda sidorna. Det bekräftade devisen att det finns ingen moral i pengar.
I Robert Wilsons nya roman har han åter förlagt handlingen till Portugal och Tyskland. Han pendlar mellan den sorgsna staden Lissabon med sina mörka och smala gränder, branta kullerstensgator och den bruna och dekadenta staden Berlin.
Det är mycket som känns igen från Wilsons förra bok: I främlingars sällskap. Även den gången pendlade historien mellan Tyskland och Portugal.

Den här berättelsen tar avstamp i Tyskland under början av 1940-talet. Nazisterna är på jakt efter volfram som behövs i rustningsindustrin. De skickar en ss-officer till Portugal. Han lierar sig med en slug men inte läskunnig portugis. Båda herrarna är fullständigt hänsynslösa och skyr inga medel för att nå sina mål. De får mycket blod på sina händer och mycket pengar på banken under resans gång.
Parallellt med den historien berättas en historia i modern tid. En ung flicka blir brutalt mördad och en polis som ska utreda mordet får en svår nöt att knäcka. Lösningen finns i det allra högsta politiska topparna och har naturligtvis kopplingar tillbaka i historien.
Wilsons historia känns väldigt konstruerad och överarbetad. Intrigen blir så skruvad att man inte orkar engagera sig. Den har inte alls samma spänst och tyngd som I främlingars sällskap.Tyvärr.