Wiehes mest politiska platta

Mikael Wiehe är samtida med Cornelis Vreeswijk, Abba, Roxette, Ace of Base och Kent. Hans musikaliska gärning löper som en röd tråd genom modern svensk musikhistoria. När det gäller Wiehes tråd är färgen av sällsynt vikt. Följer man den befinner man sig ständigt på ena sidan av ställningstaganden till händelser av storpolitisk betydelse.De senaste (säg 10-15) åren har många av hans och vapendragaren Björn Afzelius mest populära politiska sånger nått en status där de ogenerat framförs på bröllop och begravningar. Senast Wiehe släppte en platta var temat djupt opolitiskt.Då, 2009, handlade det om kärlekens sammanbrott och återupprättelse. Bara ett år senare kommer vad han kallar sin "mest politiska platta någonsin".Varför?
- Först hade vi Hoola Bandoola band och Kabaréorkestern. Jag hade ett klart program som gick ut på att mina sånger skulle handla om min omvärld. Sedan kom en period när jag allt mer tillät mig att tala om mig själv och det kulminerade i "Basin Street Blues".- Så gick min fru ifrån mig. Det var ett helvete och jag gjorde "Sånger från en inställd skilsmässa". Redan då tänkte jag på nästa skiva. Jag tänkte att "jag hoppas att jag inte blir påkörd av en bil eller uppäten av en ilsk tiger". För jag vill inte dö och vara mannen som började med att skriva "Keops pyramid" och slutade med att illstirra i sin egen navel, säger Mikael Wiehe.Det är ett hårt redigerat citat och utgör ändå bara hälften av hans svar på frågan. Mikael Wiehe beskylls ibland för att vara skolmästaraktig. Öga mot öga är hans tirader inte mässande. Snarare eftertänksamma.Någonstans vid "Keops pyramid" börjar det bli dags för en följd-, eller snarare motfråga.Det tycker inte Mikael Wiehe:- Det var ena delen. Jag är inte färdig, säger han.Och inleder en lektion i 1900-talets historia. Mikael Wiehes historieskrivning startar med folkrörelser och hans mor- och farföräldrar som byggde ett land där han, "en invandrarpojke med en ensamstående mor", tilläts ta studenten. Den fortsätter med vänsterns kamp på 60- och 70-talen och tar sin ände i dagens borgerliga regering, som enligt Wiehe för "en klasskamp mot underklassen".I den kampen vill Mikael Wiehe ändra maktbalansen.Hur?
- Jag har en och annan låt. Jag hoppas att jag kan hjälpa till att störta den här regeringen i aska och grus. Därför har jag gjort den här skivan, blir svaret.

Wiehes mest politiska platta

Efter förra årets skilsmässoskiva återvänder Mikael Wiehe med sin "mest politiska platta någonsin". På "Ta det tillbaka" har han spänt bågen till bristningsgränsen. Målet: att avsätta regeringen.