Waters lyser upp historien
Genom att se historien i ett annat ljus har Sarah Waters gjort den lesbiska underhållningsromanen folklig. När hon nu skriver om London under blitzen är det, alla dödsoffer och bomber till trots, en illegal abort som är allra värst.
Sex och makt. "Jag är intresserad av att skriva om sex som inte är perfekt. Det är det på film. men nästan aldrig i det vanliga livet. Det är mycket rörigare och har mycket med makt att göra", säger Sarah Waters. Foto: Henrik Montgomery/Scanpix
Foto:
Blodet flödar och smärtan är bedövande. Den abort Sarah Waters beskriver görs av en slug tandläkare och slutar nästan med förblödning, i det närmaste outhärdlig läsning. Det är en skildring som framkallar illamående och sängläge även om man investerar bara halva sin inlevelse.
- Det var något många kvinnor gick igenom. Jag är intresserad av de här personliga historierna, som inte blir inspelade, som är hemliga. De samspelar med andra skikt av historien, men de blir aldrig nedskrivna trots att de oftast är de viktigaste händelserna i människors liv.
Hennes senaste roman "Nattvakten", i svensk översättning efter jul (Natur och Kultur), utspelas i 40-talets London. På mörka, sönderbombade gator irrar de kvinnliga huvudpersonerna eller jobbar nattskift som ambulansförare.
Men fram tills nu är det det Dickenska 1800-talet som Sarah Waters dykt ner i och modifierat till något eget, bland annat genom att skildra lesbisk kärlek. Debutromanen "Kyssa sammet" (en stum översättning av originalets "Tipping the velvet" som för tankarna till oralsex), och BBC:s filmatisering av densamma, gav henne en bestående stämpel som sexskildrare trots att ingen av de efterföljande romanerna varit lika sexig.
- Det är en utmaning att skriva om sex eftersom det är så lätt att falla in i klichéer, säger hon nu, glad över att inte heller i år ha fått engelsmännens "Bad sex award", en litteraturutmärkelse som ges till den författare som åstadkommit årets sämsta sexskildring.
- Det vore generande.
Liten, nätt och vardaglig sitter hon i det svenska förlagets soffa. Bredvid sig har hon en sliten roman med grönt omslag och guldtext på ryggen. En skildring av efterkrigstidens England, berättar hon, inte särskilt bra men full av viktiga detaljer om mat- och klädbrist, och om ett hårt klassamhälle. Just klassmotsättningarnas betydelse var en upptäckt Sarah Waters gjorde när hon arbetade med "Nattvakten".
Andra världskriget var en tacksam tid för henne att skildra eftersom kvinnorna fick större frihet och ansvar när männen var inkallade. Liksom det Dickenska 1800-talet är även 1940-talet en tid som britterna har en väldigt klar bild av.
- En kvinna med strumpor med söm därbak, som dansar med en amerikansk soldat. Den är naturligtvis sann, men jag vill se bortom stereotyperna.
Så jobbar vi med nyheter