Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En vanlig torsdagskväll i Santa Barbara när nattkylan börjat smyga sig in från Stilla havet smiter jag in på Borders pa State street för att strosa runt bland ändlösa rader av böcker och tidningar i våning efter våning.Jag älskar dessa spatiösa bokaffärer som ständigt tycks vara öppna. Som lockar in mig med sitt lugn och sin 60-talsmusik som behaglig bakgrundskuliss. Därinne på Barnes&Nobles eller Borders kan jag vandra i timmar. På golven sitter folk ihopsjunkna med benen utkastade i någon konstig vinkel och böjer sig förstummat over rockdokumentärer, eleganta klassiker, historiska romaner och lockande reseguider. Har får man läsa och titta och bläddra hur länge som helst, helt kravlöst, och kanske ar det just därför som jag tycks gå ut med en ny bok i handen nästan varje gång jag har varit där.Just denna torsdag är det föreläsning pa Borders. Jag är sen, kommer dit slumpartat och slår mig efter viss tvekan ner på en övergiven stol längst bak. Framför ett litet, brunbetsat bord står Ellen Sandler, en av hjärnorna bakom succéserien "Alla älskar Raymond", och gestikulerar vilt med händerna mot en uppmärksam skara. Hon har just skrivit en bok om manusförfattande för teve och vill så klart göra lite promotion. Har i södra Kalifornien, där teve- och filmindustrins hjärta klappar och pulserar, är det inte alls omöjligt att någon höjdare från Hollywood står och snackar film i din lokala bokaffär, som i kväll.Ellen Sandler är kvick och karismatisk och trollbinder med sina historier från navet av Hollywood. Hon berättar om hur det fungerar i drömfabriken och beskriver de enorma inspelningsscenerna i Warner Bros. studio i L.A. Efter föreläsningen går jag lite generat fram för att få boken signerad. Trots att jag är en tevenörd så har jag aldrig sett "Alla älskar Raymond", vilket känns en smula respektlöst. Men Ellen frågar inget, och säger skämtsamt att boksignering är bättre än sex. Hon skriver "Write now!" i mitt bokexemplar och uppmanar mig att genast sätta igång. Hon säger att ingenting är omöjligt, en attityd som verkar vara allmänt rådande här. Två timmar bort, om trafiken inte är för svår, ligger L.A. i all sin glans och all sin fulhet, platt och utbredd, charmerande och motbjudande på samma gång. Och över staden, som inte är någon stad, skänker nio högresta bokstäver på en kulle en magisk, filmisk, känsla över alltsammans. Hur märkligt är det inte att ett antal bokstäver mot en lummig bakgrund har kommit att symbolisera film, framgång, glamour och "la dolce vita"? Jag kan inte låta bli att hänföras en smula. Trots att Hollywood är både fult och fint är stjärnornas hemvist i Beverly Hills lika tjusigt som på paparazzi-bilderna. Jag längtar tillbaka till det tilltalande och frånstötande L.A., och att vandra runt i enorma inspelningsstudior. Men en torsdagskväll i Santa Barbara på Borders bookstore duger fint som substitut. För ett tag i alla fall.
