Vonnegut - ett dansande djur
George W Bush fick den amerikanske författaren Kurt Vonnegut, 84, att fatta pennan ännu en gång. Det ser dystert ut för planeten jorden. Men när han levererar sin bistra undergångsvision är det på ett sätt som gör att man bara vill leva.
Trotsig. Kurt Vonnegut röker sin Pall Mall-cigaretter som han alltid har gjort. Han hotar stämma företaget eftersom han, varningstexten på paketet till trots, fortfarande inte har dött. Foto: Maria Melin/Scanpix/Arkiv
Foto:
Inget hopp för unika planeten jorden alltså, när Kurt Vonnegut blir intervjuad i Rolling Stone. Likadant låter det i Vonneguts senaste bok, "En man utan land", som just kommit på svenska. Vonnegut skriver om vårt "termodynamiska röjarparty på fossila bränslen". Om en evolution som kan dra åt helvete: "vilket misstag vi är".
Rolling Stone-reportern, som läst hans tidigare noveller och romaner blir inte särskilt förvånad av författarens dystopier, men kan ändå inte hålla sig: Har han ändå inget råd till unga människor som engagerar sig i miljörörelsen?
- Det är inget de kan göra. Det är över, min vän. Spelet är förlorat.
När "En man utan land" kom i USA för ett år sedan, fick boken stort genomslag hos amerikanerna. Att samlingen med typiskt Vonnegutska betraktelser, kanske något oväntat, blev en så stor försäljningsframgång, berodde förmodligen inte bara på dess litterära kvalitéer utan också på det växande motståndet mot kriget i Irak. Den engelska utgåvan har undertiteln "En memoar från George W Bushs Amerika".
Sedan "Slakthus 5" från 1969 är Kurt Vonnegut också den amerikanska författare framför andra som symboliserar antikrig. Romanen handlar om den brittiska ödeläggelsen av Dresden, om hur den tyska kulturstaden bombades sönder och samman. 135 000 människor dog över en natt när kriget redan var avgjort.
Kurt Vonnegut själv var krigsfånge. Först tjugoåtta år senare och drabbad av insikten om att soldaterna bara var barnungar, inga John Wayne, kunde han skriva sin historia.
I sin nya bok beskriver han dagens amerikanska ledare som "maktberusade schimpanser". Sina unga soldater i Irak behandlar de "som leksaker en rik unge fått i julklapp".
Vonneguts visioner om överlevnad och mänsklig tillväxt ligger på andra plan än de politiska, och utspelas på andra platser än i cyberspace. Elektroniska mötesplatser skapar inget, konstaterar han, efter skildringen av ett besök på det lokala postkontoret där han konverserat sin favorit bland postkassörskor. "Vi är dansande djur. Så vackert det är att resa sig och gå ut och göra något."
Och humorn är bästa sättet att möta hopplösheten: "jag antar att det skrattades något alldeles ohyggligt bland offren i Auschwitz".
Han är också på det klara med varför han aldrig får Nobelpriset i litteratur. För över trettio år sedan drev han bilfirman Saab Cape Cod i Massachusetts, för hans del ett stort misslyckande. Förklaringen till det uteblivna samtalet från Horace Engdahl, hittar han i ett norskt ordspråk: "Svenskar har korta snoppar men långa minnen."
Så jobbar vi med nyheter