Vivaldi-konsert som väderleksrapport

I konstsammanhang talar vi ofta om vikten att titta noga, att både värdera helhet och kisa på detaljer. I går kväll var jag på en konsert där en sådan predikan var lika angelägen för upplevelsen.Allt hände i Lofta kyrka. De som uppträdde var violinisten David Tigranov och pianisten Erik Gruvebäck, båda lika urskickliga på sina instrument. Och samspelta!Musiken då? Ja, vilken är den mest kända klassiska musiken över hela världen? Svårt att veta, men det skulle inte förvåna mig om det är Antonio Vivaldis "De fyra årstiderna". Åtminstone ett par tre av alla teman, t ex Vårens upptakt. Egentligen handlar det om fyra små violinkonserter - Våren, Sommaren, Hösten, Vintern - vardera med tre satser. Bara elegant sammanfogade till en enhetVivaldi skrev den 1723, för soloviolin, stråkar och cembalo. Då fyllde han 45. Pianoarrangemanget som de två musikerna enats om gav Christopher Hogwood ut för bara tio år sedan. I ett akustiskt tempel som Lofta kyrka räckte det gott.Våren först. Men eftersom det handlar om Vivaldis italienska vår känns den mer som svensk sommar. Vivaldis Sommar har mer av Sahara-stormar än Lofta-lugn över sig och får oss svenskar att stanna hemma. Hösten är i stort svensk, med traditionell feststämning. Vintern kändes som en akut väderleksrapport, åtminstone för dem av oss som läst dagens Expressen. Där larmade man nästan för en ny istid.I Vivaldis 1700-talsutgåva ingår en rad sonetter. Vem som skrivit dem vet man inte. Som mellanakter läste Erik Gruvebäck några, översatta till engelska. Men det var ganska meningslöst. Som alltid är ord svåra att uppfatta i kyrkrum. Tänk dig då engelsk poesi! Desto mer beskrivande var det väggbildspel i koret, årstid för årstid, som ingick i upplägget. Det bidrog till den sköna stämningen. De två artisternas professionella lek värmde starkt. Extranumret just extra: Calle Schewens Vals!