Visfilial i Stadsparken

Västerviksgrabben Kenth Edmark har ingenting mot att komma hem på somrarna från sitt jobb inom högteknologin i Lund. Här kan han både koppla av och koppla på. Alltså annat än vardagens mödor. Musiken har han ju med sig under armen vart han än går.
I måndags satt han på Stadsparksscenen och spelade bas i Katla Band under Allsången. Men redan då tog han över en liten stund genom att klä ut sig till kossa. Ja, det är sant. En svartvit kokostym drog han på sig, med juver på rätta stället. Och sjöng lagårdsarian om att kor mjölkar bättre till musik.

Att de som hörde honom då skulle ta sig tillbaka till hans egen viskväll var väntat. Burleska visor är hans avdelning, så att säga.
Förra sommaren var han också här. Den kvällen stod spöna så tätt i backen att han fick dela scenen med publiken. I går hade inte alla fått plats. Men vädret var vänligare nu.
Kenth Edmark uppträder inte ensam. En granne i Lund, Alf Ellert Gustafsson hänger med, med sitt mysiga dragspel och en elektronisk burk intill som han ibland får att låta som vågskvalp utanför Bohuslän.
Visorna Kenth Edmark sjunger blir en resa från kust till kust i Sverige.

Den trognaste reskamraten är Evert Taube. Men upptakten var en programförklaring av Allan Edwall, "Nu är den sköna sommarn här". Sedan letade de sig upp till Lekebergsåsen med hjälp av Jeremias i Tröstlösa. Och nära Samarkand kom de tack vare Thorstein Bergman.
Lasse Erikssons visa "Stället" hann de också med. Med den kom de också närmare Västervik än i något annat nummer. Att Kenneth Edmark kommer härifrån märks på en enda sak, hans ön. De klingar djupa som gruvhål

Men det var Taube som såg till att de två artisterna kunde hälsa på hos Fritiof Andersson, Huldas Karin, Handelsman Flink och säkert fler.
En sådan samling visor, så finstämt stödda av Alf Ellert Gustafsson och bjudna med Kenneth Edmarks så ordtydliga och humorspäckade sätt att sjunga, hur kändes nu detta? Jag tror att vi alla som satt där upplevde en alldeles extra viskväll i Västervik, en Visfilial!