Om regn är ett mentalt tillstånd är Visfestivalen det med. På torsdagskvällen blir det uppenbart. Stämningen är alltid speciell, i år lite mer frusen än vanligt. Men att tjata om vädret är egentligen att göra artisterna och festivalen en otjänst, men även arrangören och kvällens underhållande värd, Tore Persson, kan inte låta bli. Regnet är för uppenbart.
Ruinen fylls på snabbt, många småspringer till sina favoritplatser och gör det bekvämt för sig. Det är rutinerade rävar på festivalen i år, inte bara på scenen. Tre vänner har hittat en fin plats på läktaren.
- Bara man har kläder går det bra, menar Helen Norberg och ler brett.
Varför valde ni torsdagen?
- Det är inte en speciell artist som drar, det är väldigt bra blandning ikväll.
Kläder var det ja. Aldrig har ruinen varit så färgrik. Förväntan och skratt ligger i luften mellan den ganska glesa och färglada publiken och startfältet talar för en lyckad afton.
Först ut är Rebell-Robban, han värmer upp publiken med en sambablues. Med på scenen är Sanna Carlstedt, ett inte helt okänt namn, hon stöder upp Robban på bas. Låtarna är framförda med självklarhet och en rakhet som är ovanlig. Inga utpräglade scenmanér, inga tillkrånglingar utan lite nitar och bred stockholmsdialekt. Och samma låt två gånger vilket kan tyckas vara lite märkligt. Rebelliskt rent av.
Sen är det dags för lite mer drag. Gaby & the Guns från Malmö äntrar scenen. Gaby själv jazzar sig fram, temperaturen höjs och tempot ökar. Några klappar takten, andra dansar lite ölglatt i periferin. De vet vad de gör och de gör det väldigt bra. Charmig 50-talssång, en del visptrumma och ett välbehövligt och värmespridande stilla ös är precis vad publiken behöver. Alla verkar gilla det.
Susanne Alfvengren byter av medan Tore drar en anekdot om en gammal läkare, där vikten av mänsklig beröring blir uppenbar. Susanne berör stundtals. Det är vackert och romantiskt och hennes version av Stings "Fields of gold" glittrar.
Tyvärr börjar några ge upp och de redan glesa bänkraderna på läktaren tunnas ut ytterligare. Det är inte arrangemanget, engagemanget eller artisternas fel, men nu är det verkligen kallt och regnet bara öser ner. En kväll som denna är det svårt att hitta gnistan.