Vinterkonsert med vårtoner

För Västerviks kulturliv finns inget viktigare än att vårda traktens talanger, krafter. Inte minst inom musikutbudet. Vinterkonserten som Musik på Gränsö slott bjöd på i går var ett snyggt och rentav vårlikt grepp längs den linjen. Konsertens artister var Annelie Lockneman från Blackstad och hennes man Roger. Båda njuter av att uppträda tillsammans, sprida glädje. Till vardags (även om mest jobb säkert hör helgerna till) är Annelie kantor. Roger är väl numera fritidsmusiker, men bägge två är rutinerade, genuint musikaliska.Vad som skiljer dem åt är bakgrunden. Annelie helklassisk, Rogers heljazzig. Här spelade de upp båda sidor, med mellanstick i folkton - all musiks vagga.Klassisk upptakt med romantiska tongångar av Emil Sjögren och Clara Schumann (store Roberts hustru) och mer tillspetsade äventyr, som Edvard Griegs "Fjäril". Där fick Annelie chans att visa sin tekniska briljans. Hennes vackra röst hade vi redan applåderat.Gränsömusikens upplägg är trivsamt. Två konsertdelar. Pausmingel knuten till något annat än musik. Här berättade Per Johansson om sina planer för Gränsö. Tänk, det är 20 år sedan han satte igång där! Nu ser utvecklingen ut att verkligen ta fart, med hotellbygget. Men den historien får inte plats här.Efter Pers inlägg och Annelies "prolog" med Evert Taubes "Fragancia" öppnades jazzdörren. Så långt hade Roger spelat sopransax. Nu bar han in sin jättelika barytonsax och inledde med Nisse Lindbergs "Shall I compare thee". Titeln är Shakespeares, men här fick vi musiken utan ord.Mix av sång och barytonsax låter inte förnuftig. Men Roger och Annelie klarar det - utan att störa varann. Det är styvt. Extranummer? Jodå - Pererik Moraeus sköna "Koppånger" med lika skön sång och sopransaxkomp!