Vikingatidens saga blir levande i vår tid

För tusen år sedan levde en man som hette Torgest Torhallasson, som av sin samtid ansågs som en ädel och högsint man. Han kallades Gest, var född på Island men flydde som trettonåring till Norge för att undkomma blodshämnden efter ett dråp.
Om honom har den norske författaren Roy Jacobsen skrivit en storslagen roman, i form av en saga. Men bara till formen, inte till innehållet. Romanen heter Frost och anspelar på det sår som Gest får i striden med sin påtänkte baneman, ett sår som inte vill läka så länge han har hämnden i sitt hjärta.
Gest är en historisk person, som alltså levt här på vår jord en gång. Han är omskriven som en bifigur i en av de mindre kända isländska sagorna, Heidarvigasagan. Ur denna har Roy Jacobsen hämtat stoffet till sin romanfigur.
Han har skapat en märklig människa, präglad av den brytningstid som då rådde i Norden där Vitekrist vann mark på asatrons bekostnad.

När Gest är nio år dödas hans far av hövdingen Viga-Styr som hämnd för att fadern skyddat en flykting. Fyra år senare hämnas Gest genom att döda Viga-Styr. Han måste då fly landet eftersom nu Viga-Styrs son Onund kommer att vilja hämnas honom. Och blodshämnden kan fortsätta i det oändliga.
Gest kommer först till Nidaros och beger sig så småningom till en gård där han lovas beskydd. Där blir han efter en tid upphunnen av Onund men i en kamp där Gest vinner skänker han hämnaren livet. Skälet är att Gests syster är kvar på Island och riskerar att utsättas för blodshämnden om Gest dräper Onund.
Ytterligare en gång möter han Onund och skänker honom livet då också.
Men Gest måste då fly Norge. Han slår följe med Eirik Ladejarl till England och deltar i flera slag. Till slut får han fly även härifrån, på grund av svek och illgärningar.
Detta är en mycket mångsidig och vindlande berättelse som myllrar av den tidens människor och förhållanden, många med historisk förankring.

Författaren följer den isländska sagans kärva form och berättar detaljerat och sakligt om alla människor Gest träffar, hans irrfärder och allt dödande som sker på hans väg. Kanske kan man kalla det en modern saga men som på en väsentlig punkt skiljer sig från de forntida.
Roy Jacobsen berättar inte bara om de yttre skeendena utan också om de inre. Om hur Gest plågas av hemlängtan och ångest för all den död som följer i hans spår. Här möter vi inte bara en vikingahjälte utan en modern människa med tankar och känslor som aldrig skildras i sagorna.
Roy Jacobsen är en författare som till fullo behärskar både språket och dramaturgin och som fängslar mig från första sidan till sista. Detta är inte en roman för underhållning, i stället handlar det om livskunskap och vishet, förklätt i romanens form.
Gest är en i grunden ensam människa, uppryckt från sitt hem redan som barn då han tvingas helt lita till sin egen kraft och list för att överleva, men med hjälp av andra. Han fäster sig vid dem som han kommer att dela sitt liv med, om än kortvarigt, och ersätter sin egen förlorade familj med andra. Människan kan inte leva allena.
Han strider ofta med sina känslor, känner oro och tvekan trots att han lär sig överleva genom att verka säker och klok, och visa att han är pålitlig. Gest är inte, till skillnad från många omkring honom, begiven på intrigmakeri och illvilja.
Boken handlar om den eviga frågan: hur ska en människa leva?
Gest gör gott genom att avstå från att göra ont, ändå följer det onda efter honom. Han tvingas lämna sina egna söner bakom sig för att rädda sitt eget skinn. Är det bättre att ha en levande om än frånvarande far än en som är död?