Strax innan Leonard Cohen gick bort den 7 november, hade jag läst boken ”So long, Marianne: a love story” (2008) av Kari Hesthamar. En biografi om norskan Marianne Ihlen, vars liv för alltid vävts samman med Cohens universum. Marianne flyttade 1957 till den grekiska ön Hydra med författaren Axel Jensen. Hon var 22 år. När paret 1960 fick en son, lämnade Axel henne för en ny kärlek. Samma år hade Cohen av en tillfällighet hamnat på Hydra, blivit förälskad i ön och köpt ett hus. Han var då fortfarande en ganska okänd poet som fyra år tidigare hade släppt sin första diktsamling.
När Marianne var liten hade hennes farmor spått att hon en dag skulle träffa ”en man som talar men en tunga av guld”. I en matbutik på Hydra mötte Marianne en vårdag Leonard Cohen. En tid senare flyttade hon och hennes lilla son in hos Cohen. Kärleken växte fram, det var som en ”långsam vals” skriver Kari Hesthamar. Cohen tyckte att hon var den vackraste kvinna han någonsin hade sett. Men det är svårt att få en tydlig bild av människan Marianne, hon framstår i biografin som blyg, sökande och ovanligt förtjusande. Förhållandet gav henne den trygghet som hon tidigare hade saknat. Marianne har sagt att hon blev sedd för första gången i sitt liv.
Marianne och Cohens dagliga liv beskrivs som stillsamt och enkelt. Cohen steg upp tidigt varje morgon för att arbeta bakom sin gröna skrivmaskin. På kvällarna umgicks de med sina vänner på tavernorna nere vid hamnen. Deras nätter förlängdes med retsina och kärlek. Cohen har berättat hur viktig Marianne var för hans skapande. Hans tredje diktsamling är tillägnad henne och på omslaget till albumet ”Songs from a room” (1969) finns ett foto på Marianne vid skrivmaskinen.
Från och till bodde paret i Montreal, New York och på Hydra. Men Cohen ville inte binda sig och förhållandet ebbade sakta ut. När hans roman ”Sköna förlorare” (1966) inte blev någon framgång, startade Cohen en karriär som sångare. Två år senare debuterade han med ”Songs of Leonard Cohen”, på albumet finns ”So long, Marianne”. Cohen har sagt att han omedvetet tog farväl med låten. I början av 70-talet återvände Marianne till Hydra. När en ung kvinna en dag knackade på dörren, med Cohens son i famnen, bestämde sig Marianne för att lämna huset och börja ett nytt liv hemma i Norge.
Sommaren 1992 besökte jag Hydra med en tjejkompis. Det är en ö utan bilar, där vitkalkade stenhus klättrar uppför bergen. Bara för att undersöka vad som skulle hända, frågade vi på turistbyrån efter Cohens adress. Vi blev omgående hänvisade till polisstationen. Beskedet kändes respektfullt.
När Leonard Cohen i slutet av juli i år fick veta att Marianne var döende i cancer, skrev han ett kärleksfullt avskedsbrev till henne. Hälsningen som avslutas med raderna ”But now, I just want to wish you a very good journey. Goodbye old friend. Endless love, see you down the road” lästes upp för Marianne vid dödsbädden. Två dagar senare somnade hon in och drygt tre månader därefter följde Cohen med på samma resa.