Vem har rullat bort den stora stenen?

När Jesus säger att stenarna skall tala om lärjungarna tvingas tiga, är detta endast ett av flera ställen i evangelierna som i sentensens form visar upp en kraftfull poesi. Också stenen talar starkt vid Jesu grav. Kvinnorna frågar i den tidiga morgonen vem som ska hjälpa dem att rulla undan stenen som lagts för ingången till Jesu grav.

Några har i tron fått nåden att tro att stenen en gång låg där den sägs ligga och att ängeln vältrat bort den, att Frälsaren uppstått och lämnat graven. Andra får styrka i bilden av en sten som lyfts bort från det egna hjärtats gravkammare, det rum som nyss hemsöktes av mörkret men som nu tar emot ljuset från en värld utanför. I båda fallen talar verserna poesins inkännande språk.

Katarina Frostenson avslutar passionsoratoriet Ordet vid Jesu grav. Kören berättar om kvinnornas reaktioner: "Och de sade till varandra: Vem skall rulla undan stenen åt oss? / Rulla undan stenen! / Galal et haeven / Öppna mina ögon / öppna min mun". Han (Jesus) replikerar, och med dessa ord avslutas passionsdramat: "Jag kastar en eld över / världen, och se, jag vaktar den, / tills den brinner." Det är nu passionsdramat inleds, fortsättningen. De fyrtio dagarnas vandring upp till Jerusalem och intensifieringen av Jesu offerdöd i Stilla veckan utgör förutsättningarna. Det är vid den tomma graven dramat fortsätter, strängt taget tar sin början. Vem har rullat undan stenen? Har stenen vältrats bort? Det är nu frågan ställs.

Katarina Frostenson har som så många andra författare inspirerats av passionshistorien i evangelierna och skrivit ett libretto som tonsatts av Sven-David Sandström. Hur detta låter avslöjar inte häftet. Naturligtvis inte. Men Frostenson har i redigeringen av evangeliernas berättelser, till vilka fragment av Paul Celan och Nelly Sachs interfolieras, även tankar av Edmond Jabès, skapat en förtätad berättelse som griper läsningen med stegrande intensitet allteftersom händelserna når sin kulmen. Maria från Magdala utbrister vid graven: "Inte för allt i världen / för ingenting / För allt som ingen här kan se / För ingen blir jag ensam här /
Ensamhet i kroppen
Kroppen åter så att den
kärlek du har älskat med
går genom världen som en annan
Evangeliet är det samma; ögonen som betraktar skeendet aningen olika från tid till annan.