Västerviksbandet som vill breaka i höst

Gipsyjazz. Elvis Presley. Mary Black och Ryan Adams. Edith Piaf. Och så lite Marit Bergman. När bandmedlemmarna i Carl Barks ska räkna upp sina musikaliska influenser och förebilder blir det lika spretigt som medlemmarnas bakgrund. - Musiken vi spelar är en salig blandning av takter och genrer, säger Malin Carlbark, bandledaren i vars hem vi befinner oss, en lägenhet som länge fungerat som replokal. Stilen i lägenheten speglar lite av bandets musikstil. Det är rosa paljetter i ljuskronan i taket, gröna abstrakta målningar, gamla slitna möbler och barnleksaker här och där. Ett misch-masch, en värme och en skön stämning. Michiel, Marina, Malin, Viktor och Anders har inte spelat särskilt länge tillsammans, men det märks att de trivs ihop. Viktor Källgren, trummis, var sist in i bandet och berättar att det "klickade direkt" mellan honom och de andra bandmedlemmarna.- Det är framför allt skitkul att träffa sköna pajsare och lira ihop, säger han.Vad vill ni förmedla med er musik?
- Det som vi mest vill förmedla är helt enkelt musik, säger både Marina och Malin och skrattar.Tjejerna, som är lite av grundstommen i bandet, skriver text och musik till alla låtar. Det var också de som först hittade varandra och bestämde sig för att börja spela ihop.- Jag skriver om livet, människors relationer och sånt som känns viktigt. Lite countrydepp. Marinas texter har ett helt annat djup och en svärta, och är också mer abstrakta, berättar Malin. Marina är "övningsnarkomanen" som utbildar sig till musikpedagog och är proffs på harmonier och tonlära. Malin är en konstnärsjäl som "går på känsla" och inte väjer för knasiga drömmar. Hon vill inte fastna i någon fyrkantig mall och berättar hur härligt det är att de alla är lika öppna för influenser, galna arrangemang och låtlängder.Vad siktar ni på?
-När man var 20 ville man ha ära, bli rik och tjäna pengar. Jag har släppt det nu. Men jag sticker inte under stol med att mitt mål är att breaka och att folk får upp ögonen för oss. Har man inte försökt tror jag att man kommer gräma sig för det, säger Malin. I juni ska bandet spela in sin första skiva, i samma studio som Cardigans, Pugh Rogefeldt och The Ark har arbetat. Någon gång till hösten ska den släppas och då hoppas de på ett genombrott. Nu närmast väntar en konsert i Mariehemskyrkan. - Det blir en härlig kärlekskonsert med olika konstellationer av bandet, säger Malin och ler.Vi får en liten försmak av repertoaren, mitt i den soliga lägenheten på Strömsgatan. Det är förunderligt. Lite vemod, lite irländskt, lite latino. Plötsliga kast, oväntade taktbyten och inslag av stämsång. Viktor, som för grannarnas skull inte riggat upp något trumset, ackompanjerar på en "tvättbräda" och Malins varma, klara stämma hittar perfekt fram över arrangemangen. De har lika kul som I am from Barcelona, är lika musikaliskt skickliga som vilket musikhögskoleband som helst och ger dessutom må-bra-vibbar som få andra band i Sverige. Visst kan det slå.

Västerviksbandet som vill breaka i höst

Västerviksbandet Carl Barks hoppas slå igenom "som en blixt från klar himmel" med sin sköna, melodiösa må-bra-musik. I höst släpper de debutskivan.