Vårlikt musikcafé innanför snöslasket

Musikcaféer är en trivsam form, både för umgänget och själva musiken. Man sitter kring dukade kaffebord och lyssnar. När det blir paus deltar alla i kaffestunden, även artisterna. I exemplet från lördagen i Bryggaren var dessa dessutom många. Hela Manskören liksom hela kören Cantabile.
Nåja, riktigt sant är väl inte det där med ?hela?. Manskören räknar väl egentligen in omkring 45 sångare. På Musik-caféet ställde väl 30 upp. Men å andra sidan räckte detta gott i ?Bryggarsalen?.
Annat blir det när det drar åt Valborg och rösterna ska bära långt i friska luften och med kraft ringa in vårkänslorna.

Men eftersom Thomas Åstrand, Manskörens ledare, poängterade att även den här, mer stillsamma inomhusomgången, skulle hålla sig till det traditionella blev det ju till att lufta samma typ av längtan som vårkonserterna handlar om.
Så Bellmanrader som ?Bort allt vad oro gör? och den mer nutida ?Ta mig till havet? gav träffande bilder av hur manskören både vill att världen ska se ut och hur det ska låta mellan husen.
De manskörsdiggare som inte kom in i Bryggaren i lördags kan andas lugnt. Fram till Nationaldagen blir det åtminstone fem tillfällen i Västervik där manskören tar ton. Håll ögonen öppna, allt kommer i tidningen.

Blandad kör låter annorlunda än manskör. Att då blanda in Cantabile i Musik-Caféet var ett lyckat drag. Ingrid Lindebratt är hon som numera håller sin säkra hand över Cantabile, ungefär 30 sångare de också, varav en tredjedel herrar.
Ingrid Lindebratt höll sig mest vid sidan av, som stöd vid klaveret. Det gjorde hon förresten också när Manskören behövde assistans.

Men medan Thomas Åstrand bara kunde vända sig om och berätta om vad som komma skulle gick den Cantabilerollen till Svante Bäck som tog Super G-vägen ner från baslinjen genom damernas slalomportar när han ville att vi skulle veta mer.
Tar man sig till havet är det bra att veta vad man har båtar till och ?vad bara båtar kan? (som Robban Broberg uttrycker det). Den typen av sånger hör till Cantabiles favoriter. Det märks inte minst i sångarnas glada ansikten. Men vart de syftade med Mama Mia-sången ?Money money? är inte helt säkert. Klaga på anslutningen i Bryggaren kunde de ändå knappast. Det var riktigt godmodigt trångt vid kaffeborden mellan de hundra som struntat i det klafsiga föret och tagit sig dit.