Varför alltid samma story?
Men deras bubbla spricker när en av killarna lämnar bandet, ve och fasa, bli ihop med en tjej! Vilket är emot de oskrivna lagarna. Så de killar som är kvar fortsätter med sitt liv: en del gig, drömmar om tjejer och så klart, det nya sättet att snatta, dyraste korgen, som går ut på att plocka ihop dyra varor i en korg och sedan be om kvitto. Den som handlar för mest vinner.
Karriären går faktiskt framåt och de blir smått framgångsrika, men något är fel. De är fortfarande töntar, även föräldrarna skäms, de vill helst att de spelar fotboll (så förvånade). Så de försöker leva ett "normalt tonårsliv" (jag ryser i hela kroppen) med den hierarki som ingår, där bussiga/tuffa killar får alla tjejerna och töntarna står utanför. Deras tafatta försök får dem att se livet ur ett annat perspektiv.
Jag måste säga det rakt ut, jag hatar boken. På vissa ställen gör den det jag hatar mest, den säger hur en fjortonårig kille "ska" bete sig. Det vill säga: detta är normalt, detta är onormalt. Alla sådana böcker borde brännas, och författarna borde få tillbringa resten av sitt liv i Hades med ett Sisyfosarbete.
Öldrickande, fjortisfylla, rökning och sexuella fantasier hit och dit är tydligen vad alla fjortonåriga killar sysslar med. Boken anspelar på vit "svensk" hetero kille-köret, Johan Unenge lär inte få några stipendier för sin originalitet i alla fall, varför alltid samma story? Fast å andra sidan, hade han skrivit om en färgad transsexuell somalier, så hade jag blivit arg för att han inte vet något om ämnet. Boken är på sina ställen ren konservativ propaganda, djupt rotat biologism och stereotypa könsroller så det står härliga till.
Jag vet inte vem som mutat Johan Unenge till att skriva en sådan bok, vid närmare eftertanke måste de ha mutat Bonniers också, för maken till skräp har jag aldrig läst. Får man ge ut vad som helst bara för att man är känd? Jag skulle inte rekommendera boken till någon.
Frågan är vad man skall ha den till, ved eller toapapper?
Även bokens omslag är fel. Jag vet inte vilka de killarna skall föreställa, men det är inte de i boken i alla fall. En positiv sak har jag att säga, hör och häpna. Den mycket roliga parodin på popgrupper med småtjejer som inte kan sjunga. Det är väl det enda roliga Johan får in.
Så jobbar vi med nyheter