Paul Auster är en briljant och stor amerikansk berättare. Storheten i hans författande är hans språk, där berättelsen rinner fram som en vårflod och bara tar för sig.Han rör sig lätt mellan olika plan, olika personer och olika tidsepoker i sina texter.Som läsare fängslas jag snabbt av historien och slukas av den värld som Paul Auster skapar i sin fantasi. Han förmedlar en värme och medmänsklighet i de mest bisarra situationer.I mitt tycke är det ingen av hans senare böcker som slår New York-trilogin, inte heller denna, den senaste av hans romaner. Snarare lämnar den mig en aning besviken.Huvudperson är Adam Walker, en ung man som 1967 är student i New York. Han är en nyfiken, trygg och på sätt och vis oskuldsfull ung man ur medelklassen.På en fest en vårkväll träffar Adam fransmannen Rudolf Born och dennes tillfälliga sambo Margot Jouffrey. Han lockas in i deras liv, i ett drama som slutar med ond bråd död.Så småningom vill Adam göra upp med Rudolf och följer efter honom till Paris. Där dras han på nytt in i mannens liv, och en rad händelser får till slut Adam att åka hem, vanärad och krossad.Händelserna 1967 berättas parallellt med en sidohistoria 2007. Då är det författaren Jim Freeman som får ett brev från den nu cancersjuke och döende Adam med början till ett manus till en bok om vad som hände 1967. Det är detta manus vi först läser.Historien får sitt slut på en enslig ö i Karibien.Som en sidotråd finns också Adams incestuösa förhållande med sin syster, verkligt eller bara i fantasin.Precis som det är i livet lämnas vi med så många obesvarade frågor. Berättaren har inte svar på allt och fantasin triggas i ett oväntat slut. Bokens mysterium kvarstår egentligen som mysterium, och när jag läst klart funderar jag på var någonstans i denna mångbottnade historia som svaren härbärgeras, om de ens finns.Är det en thriller? Eller en roman om kärlek? Boken är minst sagt genreöverskridande.Kanske har Paul Auster kommit till en punkt där hans framgång börjat nagga i kanten på hans författarskap.
