Nytt land, nya människor och en ny kultur. Avkoppling och lite god mat. Det är väl vad man intalar sig att man vill ha när man åker utomlands. Men alla vill tydligen inte det. Kanske inte ens jag fullt ut. För ett tag sedan var jag i Spanien. Bodde i en lägenhet där det ofta vistas svenskar, uppenbarligen. Det första som möter mig i köket när jag kommer in är en flaska diskmedel av Icas eget miljövarumärke Skona. Med orkidéextrakt. På fläkten står den välbekanta plastburken med Jozosalt. I skafferiet trängs svenneprodukterna med varandra. Gevalia kaffefilter. Eldorado snabbkaffe. Felix pulvermos. Det måste ha varit en riktig finsmakare före mig i lägenheten tänker jag. Och fyller på förrådet med äkta svenska diskborstar, som efterlysts av föregående hyresgäst.Det där med diskborstarna var ju inte min idé, så det tar jag inte ansvar för. Jag är ju inte en sådan som åker utomlands för att bara umgås med svenskar. Som mina kära vänner pumorna gör. Ett gäng damer i sina bästa år som spenderar fyra veckor om året på Gran Canaria, för att dansa med svenska karlar till musik framförs av svenska dansband.Jag vill ju ha äventyr och upplevelser. Bli överrumplad och kulturkrockad. Jag åker ju utomlands över julen för att jag tycker att julen är så tråkig. För att slippa klappångest och pyntpanik. Att jag alltid har en burk med mammas knäck med mig i packningen är bara en artighetsgest. Det där med Aladdinasken på lejonsafarin i Kenya är däremot lite svårare att bortförklara. Av allt smart man kan ha in handbagaget hade jag en chokladask. Vilket jag var mäkta belåten med när stora väskan försvann vid någon mellanlandning, och kom fram först när safarin var slut. Men chokladen var god så länge den var i fast form. Kan väl krasst konstatera att svenskt godis är det enda jag saknar utomlands. Svensk mat, svenska skrikiga ungar, svensk stress och svenskt kaffe klarar jag mig bra utan. Men godiset! Det är något speciellt med det. Jag käkar inte mycket godis hemma, men när man kommer över en påse saltlakrits utomlands är det en speciell tillfredsställelse. Vad gör det att türkisk peber kostar 70 kronor påsen. Jag bara måste ha. Tjoff, gluffs, slut. Brännsår i gommen. Det var det värt.
