- Väldigt många unga i Västervik mår psykiskt dåligt, jag hoppas att vi vuxna ska kunna ta ett större ansvar att som medmänniskor hjälpa framför allt unga flickor att bli sedda och bekräftade. Det är något vi är dåliga på i dag.
Varför vänder du dig mer mot flickorna?
- Jag har själv erfarenheter med en mycket traumatisk upplevelse när jag var fem år, något som jag förträngt under många år. Om jag förmedlar något jag själv varit med om är det lättare att få fatt i känslorna. Ofta är det ju så att unga flickor inte vågar berätta om känsliga upplevelser, till exempel att bli övergiven av en förälder eller en vuxen.
Vad visar du på utställningen?
Dels har jag egna illustrerade dikter på målarväv, dels väggtavlor med litteratur som jag läst i ämnet, allt det underlag som jag baserar mig på. Modern hjärnforskning visar hur betydelsefull känslovärlden är. Det kanske kan sporra till fortsatta studier och diskussioner i ämnet för den som är intresserad.
Vad kan du som vuxen göra för att hjälpa?
- 200 unga söker hjälp på ungdomspsyk. Där hinner man inte med. Vi vuxna ska inte agera terapeuter eller psykologer. Vi vuxna behövs för stöd i form av samvaro och umgänge