Vad språket gömmer på

Kennet Klemets är generös mot läsaren när han i sin tredje diktsamling, Accelerator, själv kommenterar dikterna.
I sviten ?Jag skriver ditt brev till mig?, står bland annat: ?I början fungerade dikten som ett eget rum, av nödvändighet kodat (ibland även för mig själv), men med förhoppningen att någon skulle vara förmögen att avkoda dikterna. På samma gång fungerade den som en egen värld (det är den mer offensiva sidan av saken), eller en egen väg (ut). Nu försöker jag skriva mig fram till den punkt där dikten rämnar&?
Poeten är också generös mot recensenten, det är nämligen exakt som kommentaren säger med Klemets dikter. En egen värld skapas i och av språket; konstruktioner överlämnade till demontering och tolkningar. Måhända ska då en punkt, likt en rämna, öppna upp för ett innehåll bestående av mer än ekon från tidigare poetiska decennier.

Beträffande stilen är Klemets dikter ett arv från sextiotalets språkexperiment.
I sviten ?Dikter Index? räknar poeten upp i närmare tvåhundra rader poesins ärende. I inget fall förekommer den slags politiska retorik som kännetecknade åtskilligt av poesins innehåll för ett kvartsekel sedan, när poeterna bröt sönder strofer och syntax.
Är det bara jag som känner mig främmande inför denna nya mix, när till exempel katalogdikten deklamerar
&Dikter med onda ögon, dikter med hjärtat på rätta stället
Rogivande dikter, dikter över mörka vatten&?
(---)
&Vaselininsmorda dikter som förs in i anus
Dikter som aldrig tar slut, dikter kortare än underbart
Dikter på ett banalskal, dikter när man minst anar det&

Något harmlöst vilar över ansatsen! Eller skriver poeten så sofistikerat, att dessa uttryck för kulturella och etiska relativiseringar, i sig utgör själva budskapet.
Indignation och kamplust mot samhällets förflackning? Kan den ?politiska kampen? i vår tid inräkna kravet på att få ha tråkigt?
Klemets reflekterar över skrivandets mekanismer: ?Jag tror att det finns ett syfte med monotonin. Att helt enkelt ha så jävla tråkigt att ens inre öppnar sig som ett sår, en blödning. Och i det såret, den blödningen finns något vi alla delar.?