Vad är ett konststycke?

Om man börjar en sån här text med orden: Vad är konst? så förlorar man en hel del läsare. Man kan se det lite ovanifrån (von oben) som att man sållar agnarna från vetet och behåller den intresserade målgruppen. Den intresserade målgruppen kanske blir lite besviken nu. Inte en enda filosof, konstvetare eller tyckare kommer att citeras.

Kultur och Nöje2012-06-09 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Moms

Ni andra kan komma tillbaka nu, det här blir kul, jag nästan lovar! Det ska inte handla om teori kontra praktik. Däremot ska vi uppehålla oss vid Skatteverket. Nu är du helt fast va? Inget fångar läsare som Skatteverket. Jag gör allt rätt så här i inledningen känner jag.

Vem bestämmer vad som är konst? Vår föreläsare ställde den klassiska frågan på en helt vanlig dag i maj. Från höften liksom. Flitiga (nåja) studenter spetsade öronen och kom dragandes med teorier hit och teorier dit. Person som tyckt, vad man själv tyckte och fan och hans tremänning på mödernet. Den klassiska debatten gick hög, det blev lite hett där ett tag innan någon drog till med en klassiker.

- Ja men det är ju relativt, eller hur?

Det visar sig att det är det inte alls. Det är handläggare på Skatteverket som bestämmer. Och till slut en domstol om det blir tjafs.

Det finns en broschyr. "Moms inom kulturområdet (SKV 562)". I den beskrivs vad som är konst och vad som inte är det, vad som är brukskonst och vad som icke är brukskonst. För det kommer an på vilken moms som tas ut vid försäljning. Det är olika .

När jag frågar vilken konstnärlig utbildning handläggarna har - jag ringde nämligen en fredagseftermiddag -  möts jag av en liten tillmötesgående suck. Jag vet, att göra någons arbete svårare är inte min favorithobby, men jag kunde inte hålla mig.

Kvinnan jag blivit slussad till ska höra med en kollega. Hon återkommer efter sju minuter och ber om ursäkt för att det dröjde. Serviceminded OCH trevlig!

- Det är handläggaren som bestämmer och ger man sig inte där så är det processförarens om tar vid. De tar det hela till domstol och för verkets talan, säger anonym trevlighetsambassadör till mig, en rastlös reporter.

Här blir det stopp, experten verkar variera och inget namn lämnas ut, trots en del tjat från min sida. Så jag ger mig, det är ändå fredag. Det kanske är så enkelt det behöver vara ibland. Konsten är upp till handläggaren på Skatteverket. Så där ja. Jag finner mig i det. Närmare en annan lösning lär vi inte komma idag. Och vem orkar det så här när marken grönskar och måsarna skriar?

På tal om relativitet. På en annan föreläsning inte så långt ifrån vår konstdebatt dryftas teoretisk filosofi. En trängd och lite påstridig student babblar på om orientalist filosofi och drar till med klassikern.

- Ja men allt är ju relativt.

Det episka svaret från en trött och lite irriterad föreläsare (studenten fattade inte ett enkelt resonemang):

- Nej, det är det verkligen inte.

Starka ord från en filosofieföreläsare. Skatteverket nickar antagligen instämmande.