Vackraste animerade film som gjorts

En gång förlorade nyhetsbyrån där jag skriver en kund på grund av min kärlek till regissören Brad Bird. Jag utnämnde "Superhjältarna" till 2004 års näst bästa film, sedan fick jag ett mail från en kulturredaktör som sa att nu hade de en annan filmskribent.Det enda jag ångrar är att jag inte placerade filmen något snäpp högre.Så såg jag "Råttatouille" i somras och blev besviken. Något saknades. Jag såg om den och insåg: Filmen har actionscenernas virvlande tempo och de animerade rörelsernas ultimata poesi. Den har de stillsamma scenernas kontemplativa skönhet. Det enda den saknar är en story."Järnjätten" handlade om en krigsrobot med minnesförlust. "Superhjältarna" om övermänniskor som tvingas dölja sina krafter. "Råttatouille" om en råtta som har svårt att bli gourmetkock. Ni ser skillnaden. Låt gå att Bird är konsekvent i sitt tema (skapelser som hindras att nå sin fulla potential) jag har ändå svårt att till fullo engagera mig i diskussioner om att kombinera selleri med grevéost. För att inte tala om hur svårt min sjuåring har.Å andra sidan, och det här är viktigt. "Råttatouille" är ingen barnfilm. Den är fan ingen barnfilm, den är inte ens en sån där "kul för hela familjen, funkar på flera nivåer"-Shrek-historia. Ända från sitt tidiga arbete med "Simpsons" har Brad Bird klätt vuxenfilm i barnkläder, men här är han mer subversiv än någonsin. Han har valt bort kidsen för att helt enkelt göra en film där han och de andra i animationsbolaget Pixar, dessa gyllene genier, använder den nyaste tekniken för att visa oss bilder som vi aldrig tidigare sett.Myllret av råttor i inledningen är den mest realistiska animerade scenen någonsin.Den lätt brynta, porösa ytan på en bit knastrande, nybakat bröd är coolare än alla animerade "Shrek"-katter tillsammans.Och Parisbilderna. Parisscenerna. Råttan Remy på ett hustak, filmen dränker dig i ett flöde av ljus, reflekterat i miljoner takåsar. Ljudet av Remys tassar mot kullersten en disig gatlyktekväll. Restauranginteriören, en rapsodi i musik och rött som tårar mina ögon. Bilarna som sveper fram genom den regniga Parisnatten - hela essensen av Paris har körts i en mixer och varsamt knådats till exakt rätt konsistens av Brad Birds känsliga händer.Den vuxne kritikern i mig ger "Råttatouille" en fyra medan mitt inre barn säger två. Jag ser bilderna igen när jag skriver detta och vill sätta en skimrande femma, men så minns jag den oengagerande och lätt sega historien och tänker "tre".Men sa jag att "Råttatouille" är den vackraste animerade film som gjorts? "Råttatouille" är den vackraste animerade film som gjorts.