Uppfriskande och kompetent

För en gammal fjärt med intresse för utrikespolitik är "Charlie Wilson?s war" oumbärlig. För 25 år sedan såg man maskinen röra sig, inte sällan i obegripliga riktningar. Nu öppnas fasaden och man ser maskineriet bakom. Var det så det gick till? Fanns en maskinist?Det fanns det. Charlie Wilson. Charlie Wilson besegrade Sovjetunionen och vann det kalla kriget.Det här är alltså den verklighetsbaserade historien om hur USA hjälpte den splittrade gerillan att köra ut ryssarna ur Afghanistan och hur mycket som berodde på just Charlie Wilson, en amerikansk kongressledamot som lyckades höja det hemliga bidraget till gerillan från fem miljoner dollar till 300 miljoner.Dessutom fick han till stånd ett antisovjetiskt samarbete mellan USA, Pakistan, Saudiarabien, Israel och Egypten - det var bara katolikerna som fattades - och en tanke av många som föds av filmen är "tänk om folk kunde lägga lika mycket kraft på fred som de gör på krig."Tom Hanks gör ett kompetent och stadigt porträtt av Charlie Wilson, en skön gamäng som går direkt från kokainpoolen i Las Vegas till hemliga möten med försvarsutskottet. Det känns uppfriskande att se en amerikansk filmpolitiker som både badar med strippor och vet var Kabul ligger - inte sällan är det antingen eller.Filmmanuset är signerat Aaron Sorkin, mannen bakom "Vita huset", och visst får vi vår beskärda del av munnar som rör sig över slipsar och snabba promenader genom maktkorridorer. Men munnarna säger roliga saker (filmen är som "Syriana" med humor) och en deltagare i promenaderna är Philip Seymour Hoffman som är unikt bra - igen.Det övertydliga slutet kan vi förlåta. Värre än slutet på det verkliga kriget, det slut som vi fortfarande plågas av och som bidrar till att flygplan flyger in i höga hus, kan det aldrig bli.