Ungerska läckerheter med Cameraterna

Torbjörn Westman är nog den mest ungerska värmlänning man skådat - och lyssnat på. Fast värmlänning är han egentligen inte, annat än på mödernet. Men han uppfattas så, som folkmusiker. Uppsala är hans födelseort. Och Uppland är nyckelharpans mjuka vagga i vårt land. Därför har han alltid nyckelharpan med sig, även när det bär mot ungersk musik som på söndagen i Marieborgskyrkan.
Camerata Nordica med Terje Tönnesen i spetsen, ensemblens hedersledare. Och så utbyggnaden med Kesergö, Länsmusikens mycket speciella grupp för folkmusik, med det mesta av hjärtat i Ungern och Rumänien. Samspel som dessa brukar leda till konserter med en puls högt ovanför vårdscentralernas önskestandard för patienterna. Så blev det igår också, men inga olyckor är inrapporterade.

Terje Tönnesen är ju norrman. Men musikaliskt lika hemmastadd neråt Balkan som på Hardangervidda. Ungraren Béla Bartók hör till hans favoriter. Och av Camerata Nordicas femton stråkkonstnärer kommer två tredjedelar från diverse andra länder. Deras starka, internationella orientering är säkert en bidragande orsak till den fenomenalt höga kvalitet som de bjuder på.

Torbjörn Westman tillhör stråkensemblen men leder även Kesergö-kvartetten. Nu till hans medspelare där:
Balazs Szokolav som spelar på flera flöjter, säckpipa och en sopransax.
Ferenc Kiss som spelar koboz (en luta) och székibratsch. Det instrumentet är en altfiol med platt stall som gör det möjligt att ta fyrsträngade ackord. Vid ett tillfälle grep han också tag i en gardon.
Den ser ut som en cello hopknåpad på dagis och är ett märkligt, strängat slaginstrument.
Nu till programmet. Vad skulle man ställa till med kvällens förutsättningar och inte minst Tönnesens vilja att förbrylla, att få publiken in på nya spår.
Upptakten med Heinrich von Bibern, österrikisk violinvirtuos på 1600-talet i Salzburg var en överraskning. Det börjar så meditativt, men så tänder allting till.

Bartóks "Divertimento för stråkar" är ett annat bra exempel. Sofistikerad folkmusik i händerna på en tonsättare som verkligen behärskar att vidga rummet inom traditionerna. Det blir helt enkelt sällsynt äkta stråkmusik.
Före Bartók gick Kesergö in i programmet med en svit ungerska danser. Den gav en försmak av vad vi kunde vänta oss efter paus.
Då gjorde Balazs Szokolay entré med en säckpipa, inte särskilt lik de skotska och drog med sig resten av Kesergö på äventyr inom ungersk dansmusik.
Torbjörn Westman har numera en ganska undanskymd roll i Camerata Nordica genom att hälften av hans tid är vikt åt satsning på musiklysten ungdom i Kalmar län. Därför var det välkommet att få se honom som solist, dessutom i ett eget, skickligt arrangemang.
Mozart 250 år är årets musikaliska huvudtema över hela Europa, ja långt bort i Japan. Men det är också 125 år sedan Béla Bartók föddes, också en anledning till jubileum, tyckte Terje Tönnsesn. Att då välja Bartks "Rumänska danser" till konsertfinal var ett mästardrag. De danserna vimlar av dialoger instrument emellan, särskilt mellan Tönnesens och Westmans violiner. Och så de överlägsna solon som Balazs Szokolay bjöd på med sina högst olika flöjter. Åter en stor Camerata-kväll. Och som alltid lite speciellt laddad när Terje Tönnesen håller i tömmarna.