Underhållande flickfemtiotal

De älskande får varandra på slutet, det råder det ingen tvekan om. På vägen får dock några omöjliga kärlekar stryka på foten och bitterljuva minnen vädras. Under tiden är det väldigt roligt och vi får möta några människor som det sannerligen inte finns tretton av på dussinet.
Penelope möter Charlotte en dag när hon står och väntar på bussen. Ganska fräckt frågar Charlotte om det inte finns någon där som vill dela en taxi med henne. Penelope möter moster Clare, kusin Harry, hans olyckliga kärlek Marina, hembiträdet Pheobe (inte utan drag av Misan i Muminböckerna) och många fler.

Plötsligt finner hon sig vara en del av Londons jetsetliv och indragen i en komplott som ska återerövra Marina åt Harry. Nej Penelope är ingen medelklassunge som råkat hamna mitt i detta. Egentligen tillhör hon (den fattiga) överklassen och bor i ett av de mest magnifika husen i Wiltshire.
Hon har bara inte varit någon framgångsrik jetsetare förut. Nu blir hon det till tonerna av den numera bortglömde ungdoms- (egentligen flick-) idolen Johnnie Ray och Elvis Presley.

Det finns inget sätt som jag kan beskriva den här boken utan att få den att verka som ett mellanting mellan chick lit och en Fem-bok för vuxna. Men förutom att den ger en intressant inblick i 1950-talets tonårskultur och en doft av den fina världen (docksöta kvinnor och stiliga män i smoking) skildrar den också mycket underhållande vänskapen mellan Penelope och Charlotte.
För att understryka den fantasifulla historien har flera sidor i boken utsmyckats med små lustiga illustrationer. En fågelbur här, en trollkarlshatt där.
Den som plockar upp Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet får en härlig helg uppkrupen i soffhörnet.