Motvilligt gick Torgny Lindgren med pÄ att skriva sina minnen. Förlagsfolket fick lirka rejÀlt. Annat var det i början av hans karriÀr, minns han, dÄ var det rakt motsatta förhÄllandet.Torgny Lindgren har sitt alldeles speciella sÀtt att berÀtta pÄ och sjÀlvklart Àr hans minnen förpackade pÄ samma sÀtt. Det Àr ingen linjÀr berÀttelse i kronologisk ordning utan ser mer ut som det smÄtt kaotiska tillstÄndet i vilket minne som helst.Det kommer smÄ ledtrÄdar. NÄgot Àr sant och sjÀlvupplevt, annat Àr fantasier, för det Àr fantasier som varit Torgny Lindgrens levebröd Àven om fantasierna har djupa rötter i VÀsterbottens verklighet.Ibland fruktansvÀrda minnesfragment om strÀvsamma mÀnniskor som hÄrdnackat framhÀrdade i sin osentimentala vandring pÄ jorden. Som nÀr morfadern förrÀttar sin egen bouppteckning pÄ dödsbÀdden efter att ha nekat behandling mot hudcancer. DÀr skriver han sist av allt, "1 st hundpÀls". Den pÀlsen ger minnet en skjuts och vi fÄr en liten miniberÀttelse som Àr otroligt stark och som ger en inblick i det hÄrda nybyggarlivet i norra Sverige för inte sÄ lÀnge sedan.Andra minnesbitar handlar om möten med författarkollegor, kultursnobberi i Frankrike, kopplingar till storspionen Wennerström och minnen av à sa-Nisses upphovsman, bedragaren och tidigare SS-soldaten Stig Cederholm..."Minnen" ger underfundiga glimtar om bakgrunden till sÄ gott som samtliga böcker Torgny Lindgren skrivit. Det Àr skön lÀsning som för tankarna till njutbara lÀsupplevelser. Som vanligt kan man "höra" författarens röst genom texten. Jag Àr glad att Torgny Lindgren lyckades övertyga förlÀggarna om att ge hans böcker och lika glad över att förlÀggarna lyckades övertala Torgny Lindgren om att skriva sina minnen.
