Tusentals mästerverk på vita duken

1001 filmer du måste se innan du dör" heter en nyutkommen bok som presenterar filmerna författarna anser att vi bara måste se. En mängd internationellt uppburna filmkritiker tipsar oss om viktiga nedslag i filmhistorien. Svensk film finns också representerad, fattas bara.
När ämnet svensk film förs fram skulle det vara intressant att se en motsvarande uppslagsbok över måste-filmer på nationell grund. Om inte drygt tusen filmer så i alla fall 101 filmer från Sverige utöver det vanliga går säkert att samla i en volym.
Då skulle jag sakna Hasse Ekmans mästerverk i det modesta slaget "Flicka och hyacinter", men även Jan Troells "Här har du ditt liv", om de inte uppmärksammades. I ett uppslagsverk som gör anspråk på att täcka all världens sevärda filmer förpassas naturligtvis dessa filmer ut ur salongen som alltför perifera.

Men glädjande nog finns åtskilliga mästerverk att fördjupa sig i också från Sverige. Ingemar Berman är välrepresenterad men även en hel del positiva överraskningar som möjligen inte nått den riktigt stora publiken.
Till den senare kategorin räknar jag Roy Anderssons "En kärlekshistoria" som så skickligt skildrar svensk mentalitet och vemod men också den unga förälskelsen utan att behöva skriva någon biobesökare på näsan med moraliska och/eller politiska pekfingrar. Nåväl, okänd är ju knappast Anderssons förstlingsverk.
Bland nordiska filmpärlor i det fördolda kan nog tyvärr filmatiseringen av Karen Blixens "Babettes gästabud" räknas. Berättartempot är långsamt men när replikerna levereras borrar de sig in och glöms aldrig bort. Den framgångsrike generalen frågar retoriskt på ålderns höst om summan av alla segrar likafullt mynnar ut i ett nederlag!
Mer om filmen och alla de andra tusen går att läsa om i lexikonet efter mallen faktaruta, fotografier och en längre (kortare) presentation av storyn, även annat intressant.

Vad beträffar de internationellt producerade filmerna som rekommenderas blir det svårt att komma på vad som kanske skulle ha varit med i stället för. Låt mig bara konstatera att varannan film väcker minnen som nickar instämmande i omdömet - en film att se!
Men det är inte enkom de publika filmerna som presenteras. Peter Greenaways "Dränkta i nummerordning" lyfts fram efter förtjänst, en så kallad smal film. Författarna må vara cineasters men de ratar inte den populära filmen. Filmklubbsfilmerna delar utrymmet med de ringlande premiärköernas utbud.
"1001 filmer du måste se innan du dö"r kan med fördel placeras bredvid teven som en lättåtkomlig guide till kvällens film. Ibland kan det även vara gott att läsa sig till vad filmen faktiskt handlar om. För vem var det egentligen som sköt Liberty Valance?