Trubadur med egen profil
Det är Jack Vreeswijks sjunde år på visfestivalen. Under de åren har han hunnit med mycket.? I början tog de väl dit mig bara för att jag var farsans son, säger han.
Försonats med sin bakgrund. I kväll intar mörkröstade trubaduren Jack Vreeswijk slottsruinen. Foto: Jonas Borg
Foto:
? Jag har hållit på med all möjlig musik sen i tonåren, säger Jack.
Sedan skivdebuten 1996 har han mest sjungit visor och blues. En bra visa har en kul historia att berätta, anser Jack.
? Den måste ha en handling. Jag gillar amerikansk folkmusik där man får höra hela storyn från början till slut. Den kan handla om vad som helst, som att man går och handlar. Det tycker jag är kul, säger Jack.
Hans egna visor och låtar skildrar personer och händelser från verkliga livet.
? Kraftigt överdramatiserade, säger han.
Att ägna sig åt musik när man är son till nationalskalden Cornelis Vreeswijk har inte alltid varit lätt. I början av Jacks karriär jämfördes han ständigt med sin pappa. Det var en jobbig period som han i dag har försonats med.
? Jag blev ?Tjalle Tvärvigg? och vägrade sjunga nåt av farsan. Trots att jag innerst inne ville. Jag var ju stolt som alla andra söner, säger han.
Nu har han vuxit i kläderna. Förra sommaren turnerade han med tolkningar av Cornelis.
I kväll kommer han att erbjuda mycket eget och lite farsan. Han jobbar på ett nytt album varifrån han kommer att plocka några låtar.
Blir det några överraskningar?
? Menar du att jag ska hoppa upp ur en tårta eller nåt? Nej, men något oväntat ska jag nog peta in.
Så sent som en vecka före visfestivalen hade han ännu inte förberett en låtlista. Nervositeten brukar komma en halvtimme innan föreställning. Och då blir Jack nervös.
? Särskilt på visfestivalen i Västervik, det är ju visornas mekka, säger han.
Han tycker det är skönt att visfestivalen snarare var Fred Åkerströms arena än Cornelis.
? Annars hade jag varit ännu mer nervös, säger han.
Så jobbar vi med nyheter