Trivsam önskekonsert - bara för orgel

Önskekonserter i kyrkor hör inte till vanligheterna. Men för en tid sen gick Gamlebyorganisten Aron Nilsson ut med en inbjudan att den som hade någon önskemusik på hjärtat skulle tala om det för honom. Då kunde han, som motbud, bjuda på en Önskekonsert. I fredags blev den av, i en av pastoratets kyrkor, Lofta. Att han lade evenemanget dit var ingen slump. Den fina Marcussen-orgeln där fyller 150 år i höst.
Under åren har den visserligen fått några ansiktslyftningar och somliga luftrör opererade, senast 1992. Men den känns fortfarande genuin, en äkta Marcussen. För övrigt en av totalt fyra i Sverige, såvitt jag vet.
Som sagt, vanligt är inte utspelet. Men tacksamt mottaget. Och av alla de önskemål som kommit in hade Aron Nilsson valt ut åtta stycken som alla kunde spelas på orgel, konsertens enda instrument.

Michael Waldenby, organist och tonsättare i Stockholm, är en man med tät Lofta-kontakt. När orgeln, efter den senaste "sjukskrivningen" återinvigdes strax före jul 1992 var det han som satt vid orgeln med en egen komposition, tillägnad det efterlängtade tillfället. Ett Waldenby-stycke fanns med på önskelistan. Men det var "Alla polacca", en ganska häftig upptakt.

Det finns en 1500-talshymn som i svenska psalmboken hör till Ps 112, "Världens Frälsare kom här". Variationerna kring den musiken var ett annat önskemål.
Britten Albert Ketelbys "I en klosterträdgård" har varit populärt sedan uruppförandet för över 90 år sedan.
Den svenska kyrkomusikern Roland Forsbergs Variationer över Bellmans "Solen glimmar" i sin Drottningsholmsmusik nr 2 hör också till det allmänt omtyckta. Och Forsbergs förmåga att få musik från olika håll att smälta in i en orgel har alltid väckt beundran.
Inte heller Lars-Erik Larssons Pastoralsvit (satsen Romans) är komponerad för orgel men fungerar finns även där.
Beatles-stjärnan John Lennons "Yesterday" var möjligen en överraskande önskan, men arrangemanget var elegant.

Initiativtagaren Aron Nilsson är ju en högklassig organist, med en bredd och ett djup i sitt spel som man ibland kan häpna över. Här hade han faktiskt en egen önskan med på programmet, svenske Gustav Schönbergs "Duo per organo" som väl kan fira 50-årsjubileum när som helst. Det är sannerligen en trickig komposition och gav därmed Aron Nilsson tillfälle att visa sin tekniska briljans.
Allra sist kom ett franskt förslag, Charles-Marie Widors "Adagio och Toccata" ur hans ungefär hundraåriga Symfoni nr 5. Den lite uppkäftiga Toccatasatsen hör till hela orgelvärldens favoritstycken. Som final på Loftakonserten satt den perfekt.