Trend i metamorfos

Under våren så ser vi en tydlig trend i det litterära modet, självhjälpsböckerna är här igen (om de nu nånsin försvann). Wahlström och Widstrand satsar på hjälp för tankspridda (som antagligen kommer att glömma att köpa boken, efter att de tänkt att de skulle det när de läste min recension) och hjälp för att bli ett socialt geni.
Både Rapp och Jacquemot satsar på böcker som avviker från mängden, med rutor som skall fyllas i, tester som skall göras och tydliga krav på konsumentens uppmärksamhet. Samhörigheten mellan de bägge skaparna är tydligt, de har en tydlig linje i sitt skapande: medmänsklighet.

Testerna, som ställer krav på konsumenten och gör att detta inte är en vara för förströelse, är både pedagogiskt och tidskrävande upplagda. Detta är ingenting för den som vill ha något lätt innan det är dags att sova, när heltidsarbetande flerbarnsföräldrar skall hinna ta sig an dessa alster är för mig en gåta.
Men tanken hos både Jacquemot och Rapp är god, de vill verkligen hjälpa folk att gå från sociala katastrofer till sociala genier, eller tankspridda att åtminstone lära sig att komma ihåg nånting.
Men frågan är: har dagens människor tid med något som kräver något av dem, vill vi inte bara ha enkla instruktioner utan test och tidsödande prövningar?

Om Nicolas Jacquemot finns inte så mycket att säga, han har producerat alster av samma art förut och jobbar till vardags som kommunikationsrådgivare på en PR-byrå. Men herr Rapp kan man säga desto mer om.
Johan Rapp är nämligen ordförande för de Tankspridas Riksförbund, en källa som Johan Rapp utnyttjar maximalt i sitt alster med titeln "Ursäkta, vi glömde nåt - de tankspridda är tillbaka", vilket refererar till hans förra alster med namnet "Handbok för tankspridda" och de delar som han helt enkelt glömde den gången i och med att han är, just det, tankspridd.

Johan Rapp ger i sin uppföljare mycket konkreta tips som tankspridda kan ta till för att vardagen skall underlättas lite grand i alla fall. Han ger oss en tankspridds syn på det hela och inte en professors, vilket är det vanligaste, när det gäller sånt här.
Även Jacquemot ger sådana tips, på hur man kommer ifrån att vara en panelhöna till att festens medelpunkt, en social triumf. Men framförallt, så bjuder Jacquemot på en orgie i självrannsakan, då man mer eller mindre tvingas rannsaka sig själv i jakt på sina brister och bra sidor. Inget ont om det, men det är tidsödande som sagt.
Personligen har jag funderat på att gå med i de Tankspriddas Riksförbund, men jag brukar glömma det när jag väl får chansen.