Trainspotting tio år senare

Som en ?Trainspotting II? känns det att läsa Irvine Welsh nya bok Porr där han berättar om killarna från Trainspotting, men tio år senare. Den här gången handlar det också om att blåsa folk på pengar och att göra porrfilm är en av ingredienserna, ytligt sett den viktigaste.
Jag tror att den här historien gör sig bättre som film än som bok. Att läsa den är som att glida fram genom ett filmmanus med den ena actionladdade scenen efter den andra, med långa tagningar och snabba klipp.
De gamla polarna är med, Sick Boy, Spud, Begbie, Renton och andra. Plus en del nya. Efter hand känner man igen dem från filmen, men det är lite svårt att se dem framför sig i en begynnande medelålder i dagens Edinburgh.

Sick Boy kommer hem efter flera år i London, får överta en pub i stadsdelen Leith efter sin faster. Efter en träff med Terry kommer han på att han ska göra porrfilm med pubens övervåning som inspelningsplats. Finansiering sker med hjälp av Renton som nu bor i Amsterdam och som lurade Sick Boy på sin andel då, för tio år sedan.
Den råe Begbie har kommit ut från fängelset, lika hårdför och mordisk som tidigare.
Allt det här leder givetvis till undergången. Det finns ingen väg till framgång för de förtappade.

Vägen till undergången är kantad av våld, knark, sex och sprit. Allt är till salu och ingår i deras vardagskonsumtion. Irvine Welsh gör en ära i att beskriva skeendena med så många uttryck för detta som han kan komma på.
Berättelsen är kantad med könsord, svordomar och drogbeskrivningar, så mycket som kan klämmas in. Det gör inte boken sämre, för den här berättarstilen är en del av helheten, men det gör det lite tröttsamt att läsa när livet aldrig handlar om något annat än detta.
Stundtals känns det lite 70-talsretro med så mycket sex och droger. Det blir lite ensidigt som litterär upplevelse, och därför tror jag mer på detta som filmmanus.

Varje kapitel är skrivet utifrån olika personer och ibland vävs de samman så att vi får olika perspektiv på samma händelser, vilket förstärker berättelsens kärna och ande.
Författaren beskriver det destruktiva liv som de här människorna lever, på ett begripligt och realistiskt sätt. Och ännu mer om man sett filmen Trainspotting.
Alla är de nere på noll sedan barnsben, men några av dem tror att de kommit uppåt i världen genom sociala statusattribut som pengar och Armanikostym. De guppar upp på samhällsytan, hämtar lite luft men sjunker sedan ner igen.
Kanske är det tänkt som en fars, en svart komedi, om en värld som de flesta av oss inte vet något om vi inte såg det på film eller läste om det i böcker. Men någon fars är det knappast för skrattet tystnar långt innan det kommit ut.