Tragik och dramatik i 1700-talets Västervik

Sven Kjellgren, uppväxt i Gunnebo och Saltsjöbaden, har skrivit flera böcker - både facklitteratur och prosa - genom åren. I höst debuterar han som romanförfattare. "Svartängeln" är en historisk skildring, med ett rikt persongalleri, som tar plats i 1700-talets Västervik.

Sven Kjellgren har skrivit den historiska romanen "Svartängeln" som utspelar sig i 1700-talets Västervik.

Sven Kjellgren har skrivit den historiska romanen "Svartängeln" som utspelar sig i 1700-talets Västervik.

Foto: Karin Hertz

Kultur och Nöje2011-11-19 00:00

LitteraturKjellgren är bland annat författare till "Folksagor från Tjust" och "Folksagor från Östergötland", liksom novellsamlingen "12 noveller".

Trots att han bor i Stockholm sedan länge har han fortfarande en stark dragning till Tjust.

Som skolpojke flyttade han nämligen med familjen från Saltsjöbaden, utanför Stockholm, till Gunnebo eftersom pappan fått jobb som stadsrevisor i Västervik.

Det blev en rejäl omställning för Sven som förklarar att han tyckte att livet i den nya hembygden kändes ganska händelsefattigt. Men han njöt samtidigt mycket av de natursköna omgivningarna.

Efter studenten begav sig Sven till Uppsala för att studera, bland annat journalistik, ekonomisk historia samt national- och företagsekonomi. De första jobben, som allmän- och kriminalreporter på Oskarshamns-Tidningen och Barometern, förde honom till Kalmar där han bodde under några år. Så småningom flyttade han dock vidare till Stockholm eftersom han fick jobb på Dagens Nyheter. Och i huvudstaden bor han fortfarande kvar.

Men som sagt - Tjustbygden och Västerviks historia utövar alltjämt lockelse på Sven Kjellgren.

Med jämna mellanrum reser han hit för att vistas, och skriva, i sommarstugan i Västrum.

Mycket av det han skrivit genom åren handlar just om den gamla hembygden, så även romanen "Svartängeln".

Det ligger många timmar av forskningsarbete bakom bokens dryga 500 sidor. Det är uppenbart.

Redan för tio år sedan gick startskottet för bokprojektet.

- Jag tilldelades ett forskningsstipendium av Svenska författarförbundet för att resa till Aten och arbeta i en månad, och då påbörjade jag min research.

Sedan har arbetet med boken varvats med andra åtaganden.

Grundidén fick Sven då han skulle skriva en artikel till Tjustbygden (årsbok för Tjusbygdens kulturhistoriska förening i Västervik, reds anm) om pestens fruktansvärda framfart i Västervik de första åren på 1700-talet.

- Där den stora parkeringen vid Ellen Keyskolan och Västerviks sjukhus ligger i dag fanns på 1700-talet massgravar där invånare som dött av pesten begravdes.

- Där ligger säkerligen hundratals offer för farsoten.

Någonstans, möjligen i något arkiverat exemplar av Westerwiks Wecoblad, läste Sven om att en enda gravsten återfunnits i modern tid. Och på den stod ristat Cecilia "Silken" Bagge.

Detta satte i gång Sven Kjellgrens fantasi, och en historia började att gro. En tragisk kärleksskildring, en smugglingshärva och Västerviks sjöfart utgör centrala byggstenar i boken.

Berättelsen tar sin början 1703 när den unge Karl XII befinner sig i krig med danskar, polacker och ryssar.

Kungen har just deklarerat ett förbud för svenska trupper att plundra besegrade fiender.

Men en general under kungen trotsar påbudet och smugglar i skeppet Anna Maria hem en gigantisk tjuvlast.

I "Svartängeln" låter Sven Kjellgren skeppet tillfälligt stranda utanför Idö stångskär i Tjusts södra skärgård. Och här kliver tullförvaltaren och Västervikaren Emanuel Widegren på för att i hemlighet undersöka båtens alla skrymslen och vrår eftersom han fattat misstankar om vad som gömde sig i lasten. Kunde det möjligtvis finnas ett lönnrum i skeppet?

Personerna Emanuel Widegren och Cecilia Bagge har precis som skeppet Anna Maria (som var ett handelsskepp) existerat i verkligheten. Båten sjönk 1708 efter en brand och ligger nu sjunken på havets botten i höjd med Dalarö i Stockholms skärgård.

- I dag finns bara spillror kvar, berättar Sven.

Sommaren 2010 började Sven Kjellgren skriva ner sin berättelse vars ramhistoria han då redan hade helt klar för sig.

Kjellgren har använt sig av ett gammalmodigt språk när han skrivit boken.

- Ja, och det ville jag göra så renodlat som det någonsin gick. För mig är det heller inte långsökt att använda ord som eljest och annorstädes, för att ta några exempel.

- I övrigt har jag varit mycket noga med att undvika språkliga klichéer. Min målsättning är att använda ett så rent språk som möjligt.

Kort och gott: i "Svartängeln" beskriver Sven Kjellgren hur livet kunde te sig i en liten svensk hamnstad vid 1700-talets början. Detta kryddat med en dramatisk kärlekshistoria och en smugglingshärva av stora mått.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!