Tradition med musikalisk förnyelse

Det som bjöds i det nämnda kapellet har man inte hört där förr, i varje fall inte på de två senaste decennierna. Då tänker jag på stundens huvudnummer, tyske Joseph Rheinbergers "Stabat mater" som han komponerade på 1880-talet. Stabat mater dolorosa, alltså "den smärtfyllda modern stående vid Jesu kors", är en text som många tonsättare gett sig på, ja över ett dussin. Joseph Rheinberger själv komponerade åtminstone fyra varianter. Hans mest kända, och mest uppskattade vågar jag hävda, är den som Västerviksförsamlingens musikledare Bo Ingelberg beslöt att arbeta fram till detta års långfredag.Vad som då behövs är en väl samsjungen kör, och en sådan - Sångensemblen med ett dussin utvalda sångare ur kyrkokören - har Bo Ingelberg ett fast grepp om. Vid orgeln fanns han själv, även som dirigent - på klassiskt manér. Och sången höll, även i tenorstämman som ofta är ett kyrkokörbekymmer. Rheinbergs musik är inte komplicerad. Den har istället en enkel, kraftfull uppriktighet som tar tag i en. Moderns lidande och medkänslan det väcker. Sorgen, ända till den näst sista av de fem satserna. Där går gråten över till beslutet att kämpa vidare.Texten är gammal och tillskrevs länge Jacopone da Todi som levde tidigt på 1200-talet. Men idag är man nog övertygad att skaparen, det var kardinalen Bonaventura, bara något yngre än da Todi.Programmet innehöll även två andra tonsättningar av denne Rheinberger. Hans "Agnus Dei" sjöng Elisabeth Ingelberg, ackompanjerad av maken Bo vid orgeln. Och själv spelade Bo en sats, "Cantilene" ur Rheinbergers melodiska Sonat nr 11.Ytterligare en kompositör tog plats i programmet, Sven-Erik Bäck. Efter Elisabeth Ingelbergs vackra solosång sjöng Sångensemblen Bäcks "Du som gick före oss". Om Rheinberger så att säga komponerar "rakt på sak" är S-E Bäck tvärtom. Hans musik är lodar djupt och underfundigt. Och för programmet som helhet blev det en tillgång, en skön bredd.Även den första av de två psalmer som sjöngs var tonsatt av Bäck. Och då, biträdde sonen, Västerviksläkaren Svante Bäck, med ackompanjemang på en vacker blockflöjt vid sidan om orgeln. "Stabat mater" leder fram mot den livslust som påskdagen ska uppenbara för oss. Samma känsla växte stunden igenom i det smakfulla kapellet, inte minst tack vare kyrkoherde Britt Alfs varma ord.

Tradition med musikalisk förnyelse

Långfredagsmusik är en fin tradition som många av kyrkorna i Tjust vårdar. I Sankta Maria kapell på Nya kyrkogården i Västervik, till exempel, blir alla platser fyllda varje år. Men tradition kräver ju inte samma musik år från år.