Tonkonst från Ukraina
Konsert i Sankta Gerturds kyrka.
Där väntade Galicia Stråkkvartett. Den är inte spansk som man lätt kan få för sig av namnet, utan ukrainsk. Ukrainas västra delar (liksom Polens östra) heter i mångas öron fortfarande Galitsia, trots infogningen med "sovjetiska" Ukraina när andra världskriget bröt ut.
Kvartettens medlemmar kommer i varje fall därifrån, även om de numera bor i Kiev, en mer praktisk bas för deras verksamhet som sträcker sig långt utanför det egna landets gränser. Sommarturnén i Sverige är ett exempel.
En klassisk stråkkvartett består ju av två violiner, en viola och en violoncell.
De som spelar dessa instrument är i samma ordning Valentyna Petruchenko, Oksana Tytarenko, Bohdan Fesiuk och hans bror Roman. Men kvartetten hade en femte medlem med sig, Lubomyr Melnyk, i flera roller, bland annat sin kunskap i svenska.
Han bor i sörmländska Sköldinge sedan flera flera år. Dessutom spelade ensemblen hans "Antiphon nr 3", en stråkkvartett med piano som tillägg och han själv på pianopallen.
Men nu ska jag ta programmet från början för det gav oss en både angenäm och uppfriskande stund. Kyrkan kändes nästan fullsatt.
Upptakten blev hur europeiskt klassisk som helst med en svit Danser av Haydn och Bachs dyrkade "Air". Så som Galicia-Kvartetten spelade kändes den som en hälsokur mot hjärtinfarkt. "Air" beskriver hur lugnt och rytmiskt ett hjärta ska slå för att må bra.
Lite av samma förnimmelse kan man även få av stycket som följde, Ottorino Respighis "Italiano" ur hans Antika Danser och Arior, även om tempot stegrar sig en smula.
Därefter hade all musik ukrainsk bakgrund. Först Vasyl Barvynskijs "Molitva", på svenska ungefär "Bön". Barvynskij dömdes att dö i ett fångläger av sovjetmakten. Hans brott var att skriva ukrainsk musik.
"Molitva" komponerade han i fängelset 1956 men fick aldrig höra det själv där fanns inga instrument. Och inom ett par år var han död.
Satsen ur verket som kvartetten spelade är ett ordlöst "Fader vår" på ukrainska. Men en bön utan spår av förtröstan. Allt är sorg, bara konstnärligt förädlad.
Barvynskij var varken den ende eller förste ukrainare som råkade ut för Sovjets kulturskräck.
Stycket därpå var från 1935, en Stråkkvartett signerad Boris Liatoshionski, även han ukrainare. Han dog i början av 70-talet. Musiken har helt annan karaktär. Den är färgstark. Och livfull. Att den är praktiskt taget okänd hos oss beror nog mest på att den är så komplicerad att inte många kvartetter vågar ge sig i kast med den.
Galicia-kvartetten vågar. Och går iland med uppgiften så styvt att man häpnar.
Verket är långt. Galicia-musikanterna nöjde sig därför med två av de fem satserna.
Liatoshionski blev visserligen inte dödad av övermakten men kände sig så utspejad att han alltid gömde sina noter. Den nämnda stråkkvartetten har aldrig tryckts. Musiken är äkta ukrainsk. Men utan förhandsinformation tror jag att många av oss lika gärna tagit den för ungersk.
Men det var alltså i finalen som Lubomyr Melnyk steg in i själva handlingen genom sin "Antiphon nr 3" från 1993. Antifoner är en typ av böner, inte bara inom ukrainska, ryskortodoxa kyrkan.
Instrumentala variationer som Melnyks förekommer inte i gudstjänsterna utan kan ses mera som symboliska tolkningar utanför kyrkomurarna.
Upprepningarna, evighetsbetoningen men också allt det sångbara gör att man känner sig innesluten i en ortodox bönestund.
Främmande musik. Ändå fulländad för en kväll i vår vackra sommarkyrka!
Så jobbar vi med nyheter