Tjeckisk tonfröjd i Tingshuset

Con amore, den förening som förra året började arrangera konserter med kammarmusik för oss Västerviksbor, var ingen tillfällig bubbla. Det vågar vi tro nu när föreningen har dragit igång sitt andra spelår. Hela programmet lovar mycket och den första kvällen angav tonen.
Ludwig Pianokvartett från Tjeckien var på plats. Låter namnet obekant? Tro då bara inte att du är ensam om det på något sätt. Trots att de i Sverige som håller utkik mot kontinentens musikliv har imponerande kunskap finns där också luckor. Och till dessa tycker jag nog att Ludwig-kvartetten hör. De fyra instrumentalisterna håller superklass. Dessutom är de mästerligt samspelta. Undra på det förresten. De har hållit ihop sedan början av 90-talet, låt vara att alla i kvartetten inte har varit med från första början.

Lika många kompositioner för pianokvartett som för stråkkvartett finns det inte i musikhistorien. Men tillräckligt många, även i strikt original, för att en ensemble som Ludwigs inte ska torka i brist på fängslande verk att ge sig på. Här fick vi en "trio" som bevis.
Först Beethovens Pianokvartett i Ess-dur med opustalet 16b. Det där b-et lade Beethoven till själv när han hade skrivit om kvartetten för piano och stråkar. Från början tänkte han sig piano och blåsare. Stråkversionen känns verkligen inte som en förlust. Att Beethoven såg sig själv som pianisten är nog klart. Han lade in rena virtuosräder. Ludwig-kvartettens Ludec Sabaka behärskade alla.
Beethoven-kvartetten är ett ungdomsverk, fyllt både av beundran för och inspiration av Mozart. Beethoven hade ju tagit sig från Bonn till Wien för att få studera för Mozart. Mozarts död och hans egen mors sjukdom spräckte planerna. Men inspirationen satt, som sagt, kvar.

Steget till nästa inslag blev ett par generationer framåt, till Brahms och hans berömda c-mollkvartett. Brahms hade hunnit dubbelt så långt i livet och passerat 40-strecket. Men lågan brann i honom och det känns i c-mollkvartetten. Den långsamma, tredje satsen liknar ett självporträtt, en kärleksförklaring. Men om den är riktad till Clara Schumann eller den nya åtrådda, Elisabeth von Herzogenberg är oklart. Detta "självporträtt" målar kvartettens cellist, Pavel Ludvik, upp så att det lyser.
Ludvik är kvartettens yngste men den i sällskapet som vunnit flest internationella musiktävlingar. Både han och pianisten är stora namn i den tjeckiska musikradion.

En tjeckisk kvartett kan knappast ge sig ut på turné utan att spela något från egna landet. Valet av Dvoraks Pianokvartett Op 87, även den i Ess, var ett naturligt val. Den ger så mycket av det tjeckiska temperamentet, så mycket av den tjeckiska folktonen, Dvoraks dyrbara matta. Och så öppnar den kvartetten rum så att vi också får möta alla instrumentalisterna i olika soloformer.

Så långt konsertens musik enligt programmet. Att publiken skulle lyckas locka fram ett extranummer var tveklöst. Och kvartettens val var en pärla. Dvorak hade en dotter, Otilie. Henne blev den unge tjecken Josef Suk kär i och gifte sig med. På väg mot det giftermålet skrev även han en Pianokvartett, hans första opus. Den underbara andra satsen, ett adagio, valde Ludwigarna till extranummer. Det kändes som en stilla, harmonisk, helt utomkyrklig aftonandakt, en hyllning till livet. En skön final på en lika skön upptakt till con amores andra säsong som tonförgyllare i Västervik.