För så där sju år sedan möttes Berlinviolinisten Axel Garhardt och Västervikspianisten Eva Pierrou. Axel hade blivit "sommarbonde" i Odensvi och Eva höll ofta till i Odensviholm. De upptäckte direkt att båda var musikaliska yrkeskonstnärer. Därmed väcktes även idén att spela tillsammans.
För att testa vilken nivå Eva höll till på föreslog Axel att de skulle pröva bådas krafter i Antonin Dvoráks "Sonatina", en inte så lite komplicerad violin/piano-duo från 1893.
Som test för ett tänkbart samarbete är den Sonatinan perfekt. Pianot är inte bara en ackompanjatör till violinsolot. De två instrumenten har likvärdig status, och där finns även flera sekvenser med pianot i huvudrollen.
Resultatet? De fann varann inom musiken. I onsdags kväll kom deras sjunde sommarkonsert i Odensvi kyrka. Kyrkan fylldes - deras sommarkonserter har vuxit till något högst efterlängtat. Anledningen är enkel. Att få uppleva något urproffsigt är extra skönt.
Dvorák är ju en av de stora tjeckiska tonsättarna. Även populär! Och efter den andre store tjecken, Bedrich Smetanas plötsliga död som 60-åring 1884 växte Dvorák till en naturlig ledare inom den tjeckiska musiken.
Att därför den här onsdagskonserten blev genomgående tjeckisk var knappast en slump. Även det framapplåderade extranumret höll sig inom den gränsen. Det blev Bohuslav Martinus "Rytmiska etyder" - en nästan jazzig final från en klassisk konsertupptakt.
Eva Pierrous små, vägledande berättelser mellan numren var en ytterligare tillgång.
Det - som jag ser det - intressantaste inslaget var annars det ordinarie programmets tredje och sista nummer. Det blev Josef Suks "Fyra stycken", inte så lite av en bro in på 1900-talet från Dvoráks klassiska till mer moderna, impressionistiska strömmar.
Fyra stycken alltså, och ytterst olika. Ett av dem heter "Un poco triste". Då får man akta sig att översätta titeln till "en smula trist", för så är det verkligen ej. Men sorgsna, allvarliga toner lever där.
Josef Suks "Fyra stycken" var också konsertens mest komplicerade verk. De tekniska kraven växer undan för undan. Men inte ett ögonblick sviktade de två från det fulländade. Så är det också med tonen i Axel Gerhards violin.
Kammarmusik på hög nivå. Och den vägen ser ut att leda vidare i Norra Pastoratet. Nästnästa helg, alltså 12-14 augusti inbjuder man lite varstans där till en hel Kammarmusikhelg.