Efter soundchecken i ruinen har Jason "Timbuktu" Diakité en kort stund över för pressen. Bandet och han själv behöver sätta det sista inför kvällen spelning och det börjar bli bråttom.
Är det första gången du är i Västervik?
- Nej det är det inte. Jag var här första gången med Kalasturnén 2003.
Vad har du för förväntningar för kvällen?
- Det är en väldigt fin spelplats och fin miljö. Det blir en lite tystare konsert med mer lugn och det känns skönt tycker jag.
Vad har du för relation till visan?
- Jag har lyssnat en del så klart. Jag spelar väl inte traditionella visor själv men det blir mina låtar i en akustisk sättning, det blir inte traditionella visor i den bemärkelsen.
Har de förändrats för dig sedan "Så mycket bättre"?
- Publiken har breddats. Jag kände mig tillräckligt säker i mitt artistskap för att göra det och det var en bra chans att nå ut till en publik som kanske inte hört mig innan. Nu när jag gjort "Flickan och Kråkan" blir jag nog tvungen att göra den några år framöver. Vi spelar den om publiken vill höra den.
Blev du förvånad över att få frågan att spela här?
- Vi spelar på rockfestivaler, reggaefestivaler och världsmusikfestivaler och kan passa in lite här och var, så jag blev inte så förvånad över frågan.
Annars är Visfestivalen ganska traditionell...
- Jag hoppas att folk inte sätter vinet i halsen då, haha! Jag har spelat för olika publiker i olika storlekar.
Vad har du själv för visfavoriter?
- Cornelis är nummer ett, han har fantastiska texter, jag är en textmänniska. Visor är mer än bara musiken, de vävs samman och blir en del av en större berättartradition.