Tillbaka till samtiden i årets filmer

2004 var filmåret då verkligheten bet tillbaka. Härskarringar, stjärnkrig och matrixer ersattes av dokumentärer eller dokulika filmer som visade att en realist inte måste vara gråtrist.
2004 var filmåret som började med en skräll och en lämplig representant för den genre som tävlar med dokumentären om att utses till årets filmtrend: Kostymeposet ?Den siste samurajen?. I sin genre skulle den följas av ?Troja? och ?Alexander?, båda täckta av ett historiskt damm som inte kunde dölja att det bara handlade om kraftkarlar i klänning.
Desto roligare var det att se nytt liv pumpas in i två genrer som tidigare varit halvvägs nere i graven: Dokumentären och den svenska ungdomsfilmen.

2004 var verklighetens filmår. Dokumentärerna ?Super size me?, ?Osama?, ?Med kameran som tröst del 2? och ?The Friedmans? hörde alla till årets bästa filmer, och biobesökarna (138.000) klättrade över varandra för att se Michael Moores ?Fahrenheit 9/11?.
? Varje gång jag kände att jag hade grepp om vad som verkligen skett tog historien en ny vändning och jag såg allt från en ny vinkel. Filmens uppdrag blev till sist att fånga de känslorna, sa Andrew Jarecki, regissören bakom ?The Friedmans?, till TT Spektra. Han satte därmed fingret exakt på den känsla av svindel som en riktigt bra dokumentär kan åstadkomma.
2004 var filmåret då verkligheten trängde sig in också i filmer som inte var dokumentärer men som kändes så. Svenska produktioner som ?Ett hål i mitt hjärta?, ?Fjorton suger? och framför allt ?Gitarrmongot? kändes bitvis mer verkliga än livet självt. Samma känsla fanns i ?Elephant?, ?Bara en dag?, ?Silver city? och ? i alla fall för de kristna i salongen ? ?Passion of the Christ?.

2004 var filmåret då maximen ?en hel del bra svenska filmer och så ett par pinsamma ungdomsrullar som luktar RFSU? ställdes på huvudet. Årets två bästa svenska filmer, ?Babylonsjukan? och ?Fjorton suger? hade båda ungdomsprefix medan det ?vuxna? utbudet var sällsamt slätstruket. Med ett undantag: Killinggängets hjärtesorgsna ?Fyra nyanser av brunt?.
2004 var Kay Pollaks filmår. Definitionen på en lyckad comeback är en miljon biobesökare.
2004 var det första filmåret då Lukas Moodysson gjorde en film som ingen, absolut ingen, förstod. Det lär inte bli det sista.