– Det är inte helt spikat ännu men förmodligen flyttar jag till Göteborg. Jag har pendlat mellan Västervik och Göteborg under hösten och liksom provat på att bo där.
Det är onekligen lättare att vara musiker i en större stad än i en liten, som Västervik, konstaterar hon.
– De flesta av dem jag spelar med just nu bor i Göteborg, dessutom är möjligheterna att få spela live fler där än här.
– Tyvärr är ju kulturen lågt prioriterad i Västerviks kommun, vilket gör mig bedrövad. Det finns ju forskning som visar att kulturen är viktig för människors hälsa och välbefinnande.
– Egentligen är det ganska olikt mig att bli nedslagen. Min kämpaglöd brukar vakna till liv i sådana här situationer, men nu känns det faktiskt dystert.
Över till ett betydligt muntrare ämne.
Det är inte utan stolthet Petra överlämnar ett exemplar av sin första skiva, "Nära", till oss.
Just att göra en "riktig" fullängdsskiva har varit ett av hennes största och viktigaste mål sedan hon började på Visskolan hösten 2008.
– Jag älskar att skapa musik och har lätt att få fram nya texter och melodier. Ofta kommer text och musik samtidigt.
– Jag går nästan alltid runt med någon musikslinga på hjärnan. Det är sällan tyst här inne, säger hon skrattandes med en gest mot huvudet.
Faktum är att i stort sätt allt i Petras liv får en melodi, till och med inköpslistan...
– Av den anledningen kan jag emellanåt känna stort behov av tystnad runt omkring mig, säger hon och får därmed VT:s fotograf att försiktigt be ägaren till restaurangen där vi sitter att sänka volymen på stereon.
Sedan tiden på Visskolan jobbar Petra så mycket hon bara kan med musiken. Även om hon kombinerar den med jobb inom psykiatrin eller som vårdbiträde inom äldreomsorgen.
Man måste ju försäkra sig om att ha pengar till mat och hyra, poängterar hon.
Visskolan har varit avgörande för att Petra verkligen skulle våga satsa på musiken.
– Ingrid Hogman (huvudlärare på skolan, reds anm) är fortfarande min mentor.
– Hon är fantastisk. Hon har gett mig stöd och kärlek men även skällt när det har behövts. Jag ringer fortfarande och bollar idéer med henne emellanåt.
Som före detta elev på Visskolan blir man väldigt mycket förknippad med skolan, på gott och ont, poängterar Petra.
– Jag älskade tiden på skolan och är stolt över att ha gått utbildningen men sedan behöver man ju släppa taget, och det har jag gjort nu.
CD:n Nära innehåller elva visor som alla är författade av Petra. Skivan är producerad av Daniel Wejdin som Petra kom i kontakt med genom Christopher Andersson Bång, även han före detta visskoleelev.
– Christopher är med i bandet Volodja och vi träffades när han gästföreläste på skolan. Egentligen hade jag slutat då men bad ändå Ingrid att få komma och lyssna. Efteråt överlämnade jag en demo till honom som han tog emot med svalt intresse. Men sedan ringde han mig på kvällen och förklarade att han gillade vad han hört.
På den vägen är det.
Sommaren 2011 hölls det första mötet om Petras kommande skiva där även hennes kurskamrat Arvid Sondén medverkar med gitarrspel och sång på några av låtarna.
Christopher Andersson Bång spelar kontrabas.
Under våren och hösten 2012 har trion turnerat i Sverige. De har spelat på Mossebacke och Kustens hus, liksom på festivaler, folkhögskolor och på anstalter.
I februari går de in i studion igen för att spela in en ny singel.
På frågan om det går någon röd tråd genom låtarna på skivan tvekar Petra lite grand.
– Nej, det gör det inte. Inte medvetet i alla fall, kommer hon fram till.
– Men jag brinner för maskrosbarn, och människor som haltar lite grand vilket förmodligen genomsyrar min musik.