Tidlöst vackert och inbjudande

Visst kan man avfärda Radioheads beslut att släppa sitt sjunde studioalbum på nätet och låta köparna själva välja hur mycket de vill betala för det som ett pr-trick. Särskilt nu när albumet tre månader senare ges ut som vanlig cd-skiva. Men det är uppenbart att Radiohead inte behöver någon genomtänkt publicitetsstrategi för att få musikintresserade människor att fästa sin uppmärksamhet på "In rainbows". Albumet talar för sig självt. Här finns element som känns igen från bandets tidigare karriär, utan att musiken för den skull låter som en upprepning av gamla alster. Det är ömsom skitigt, sprakande och metalliskt, ömsom atmosfäriskt och suggestivt; hela tiden tidlöst vackert. Radiohead lyckas behålla sin särpräglade karghet samtidigt som det hela tiden händer saker i periferin, där effektförstärkta gitarrer och synthar brusar och tjuter, röster ekar desperat och barnkörer ger sig till känna. Låtarna är direkta och undfallande på samma gång; inte svårtillgängliga, men ofta med flera oväntade vändningar. "In rainbows" låter med andra ord som ett Radioheadalbum och ingenting annat. Bara en aning varmare, mjukare och mer inbjudande än de tidigare.