Teaterskeppet vågar och lyckas

Möss och människor ligger nog så långt från standard för amatörteater som man kan komma. Den är svår. Den är känslig. Och som projekt rent våghalsig. Visst är "Möss och människor" en titel som får en att undra. Men förklaringen är enkel. Steinbeck inspirerades av en 1700-talsdikt av skotten Robert Burns. I den berättar Burns om sina tankar när han råkade plöja sönder ett råttbo. "De skönaste planer, de må vara uppgjorda av möss eller människor, går ofta om intet." Det är detta som "Möss och människor" handlar om. Huvudpersonerna är George Milton och Lennie Small, imponerande intensivt spelade av Michel Asplund och Roland Andersson. Tiden det handlar om kände verkligen John Steinbeck. Det tidiga 1900-talets depression i Kalifornien hann han själv uppleva. George och Lennie är på luffen och söker förtvivlat jobb överallt för att överleva. George är en ganska normal ung man, möjligen mer full av drömmar än idéer. Hans kompis, Lennie, är snäll men vådligt underutvecklad, utom när det gäller kroppskrafterna. Blir han pressad kan vad som helst hända, oavsett om möss, kaniner eller människor är inblandade. Det enda han egentligen lever för är njutningen att hålla i något mjukt. Men totalt beroende av George är han. Och på något sätt är George lika beroende av Lennie. Problemet när de söker jobb är att Lennie helst bör hålla käften så att inte arbetsgivaren märker hur efterbliven han är och blir rädd. Hela handlingen kretsar kring detta. IOGT-NTO-lokalen på Bergsgatan är spelplatsen. Inte heller den är lätt att handskas med, men Anita Andersson och Yvonne Gustafsson, som delat på regiuppgiften, har löst det riktigt finurligt tillsammans med scenografen, Anders Johansson. Att scenbilden andas Benny Ekman ser man först när man tittar noga och upptäcker ett par typiska "Benny-fåglar". Inte heller skådespelarna har det lätt på den trånga scenen. Men i amatörteatersällskap är ingen bortskämd, så även där löser det sig. Göte Johansson spelar "han som bestämmer", den dryge gårdsbasen. Hans närmaste man, Curley, tar Daniel Carlsson hand om och får fram både sin aggression och nervositet, särskilt när det gäller sin unga hustrus uppträdande. George och Lennie ska bli drängar och börjar bums drömma om ett friare liv, en dröm som även en av gårdens trogna drängar (Roger Oskarsson som Candy) gärna är med och delar. Veronika Petersén spelar Curlys fru. Hon är egentligen rollistans enda frågetecken. Hennes närmast oskuldsfulla skönhet stämmer inte riktigt med rollen som gårdsfru. Miljön är så fjärran från söndagsskola man kan komma. Genrepet var min chans att se föreställningen. Farten kändes då lite låg i början, men det tog sig. När det började bränna blev även tempot hett. "Möss och människor" har egentligen sex akter. Här hade man smidigt delat upp spelet i två halvlekar.