Betalkortet är borta!
Jag blir alldeles kall! Börjar springa mot uttagsautomaten som ligger nere i den grekiska fiskehamnen.
Hur stor är sannolikheten att kortet sitter kvar i bankomaten?
Klädkassen hoppar upp och ner när jag springer nedför kullerstensbacken.
Alla sekunder är dyrbara så jag ringer springande och andfådd till Tori.
Tori och hennes man Adam sitter lugnt och väntar på mig nere i hamnen. Tori verkar lugn. Jag är skärrad.
...
Tori och Adam har i princip satt ut en "kontaktannons". "Vi vill ha besök, vi pratar flera språk och våra intressen...."
Jag känner dem inte. Vi träffades för knappt ett dygn sedan och jag åkte fem timmar för att komma hit.
Det är egentligen en konstig grej det där med att hälsa på folk man egentligen inte känner. Att åka fem timmar med buss för att ta sig till en liten grekisk fiskeby för att hälsa på helt främmande människor.
Tänk om man annonserade efter nya bekantskaper i Sverige och sen åkte och hälsade på varann?
Men egentligen är det inte så konstigt att jag är och hälsar på Tori och Adam. Vi är nämligen med i samma internationella förening för kulturellt utbyte. Tori och Adam är värdar och tar emot andra medlemmar i sitt hem. Som turist får man chansen att träffa "lokalbefolkningen" och som värd får man träffa människor från världens alla hörn.
Egentligen kanske det vore bra om det fanns något liknande inom Sverige också. Herr Svensson skulle få chansen att bo hemma hos familjen Ali några dagar. Tonårstjejen Lisa skulle kunna fika hemma hos 90-åriga Greta. Plötsligt skulle inte bara Greta vara en tant som Lisa ser på Ica.
Kanske skulle vi förstå varandra lite bättre då.
Jo, förresten, betalkortet kom tillbaka. I den lilla fiskebyn går man säker, enligt Tori, som själv har tappat plånboken flera gånger.
Hit kommer "bara" bankråneligor som tömmer bankomater, parallellparkerande atenare och tjuvåkande tonårsmopedister.
De kanske vet att byns enda skrivbordspolis har slutat jaga brottslingar efter hot om att bli förflyttad till ett distrikt med dåligt rykte.