Svensk tonromantik i Sankt Petri

Det finns en psalm i svenska psalmboken som bygger på en folkmelodi med både svenska och norska rötter. Numret är 169 och texten börjar så här: "I himmelen, i himmelen där Herre Gud själv bor". Versionen i psalmboken kommer från den gamla byn Skattunge halvannan mil norr om Orsa. För filmintresserade svenskar blev den byn känd genom att Ingemar Bergmans "Jungfrukällan" spelades in där 1960.

Själva visan, melodin, har inspirerat många att "dikta vidare".
En som tagit ytterligare en rad steg i den riktningen är Rune Elmehed. Någon närmare presentation av honom här i Västervik behövs knappast. Med utgång från en rad varianter av den melodin komponerade han i slutet av 80-talet en hel svit för orgel och blandad kör.
Den har framförts ett par tre gånger tidigare i Sankt Petri och vid uruppförandet satt Rune Elmehed själv vid Marcussen-orgeln. Men det är länge sedan, kanske 15 år. Därför var det extra roligt att Bo Ingelberg tog upp den igen.

Hela sviten är melodiös och lättsam, men utan att man ska kunna missa att huvudinstrumentet är en kyrkorgel Varje sats inleds med ett orgelpreludium, och så tar kören över. Grant blev det.
Sankt Petri kyrkokör, som Bo Ingelberg arbetar med och hela tiden idogt utvecklar, är idag en kör med vacker, välbalanserad ton som håller för de flesta tryck, även i höga sopranlägen.

Vid orgeln satt oskarshamnsorganisten Birger Marmvik. Han tillhör eliten bland svenska organister, så det är ingen slump att han blir inbjuden att spela i Notre Dame i Paris. Nästa gång, hans tredje där, kommer nästa höst.
"Lördagsmusiken" i slutet av varje månad i Sankt Petri kyrka är uppskattad. Det märks inte minst på att kyrkan varje gång blir välfylld, ja fylld av förväntan.

Novemberprogrammet kan sammanfattas som "romantiskt och svenskt". Finalsatsen ur Otto Olssons Orgelsonat från 1910 fick inleda programmet. Men då var den mer romantiska Åkerman & Lund-orgeln på högra sidoläktaren Birger Marmviks spelplats.
Sedan följde en intressant "Kyrie" av legenden Elfrida Andrée (Sveriges första kvinnliga domkyrkoorganist - i Göteborg) och en Mässa av lika legendariska Ivar Widéen. Bägge dessa inslag är skrivna för blandad kör, orgel, violin. Violinsolisten var Alexandru Costici. Widéen-mässan har även ett sopransolo,och det tog en av körsångarna, Kristina Franzén hand om. Hennes insats förtjänar högt betyg för klar och säker ton. Att Alexandru Costici är en styv violinist vet hela Västervik.

Normalt brukar Lördagsmusiken hålla på ungefär en timme. Den här gången drog programmet mot en och en halv timme. Till detta bidrog inte minst Otto Olssons långa "Romance" för violin och orgel (Costici-Ingelberg). Visst är den vacker, men inte alldeles fri från långtråkighet. Ett annat uppdrag tvingade mig tyvärr att lämna kyrkan före finalnumret, som jag var extra nyfiken på: uruppförandet av Bo Ingelbergs egna "Agnus Dei" för kör och orgel!
Klart att jag hoppas att han låter kören sjunga den mässan en gång till inom kort. Då får även alla som inte kom till lördagskonserten en extra chans.