Videon är inte längre tillgänglig
I går gjorde de två föreställningar på Ernebergsskolan i Gamleby dit förskolebarn från hela norra kommunen kom.
Med enkla medel hade gymnastiksalen förvandlats till en bit av Indien och där satt tablaspelaren Suchet Malhotra omgiven av ett mindre berg av udda instrument. Ibland härmar han en elefant, ibland en groda eller vindens rassel i löven. Publiken är inte sen att associera.
Susanne Lind berättade en indisk saga där den unga publiken fick delta med liv och lust. Musiken håller samman föreställningen och tillsammans med publiken skapar de två omväxlande ett rejält tryck och finstämda, lågmälda stunder.
Suchet Malhotra är utbildad i vokalmusik och tabla i Hindustan och spelar fantastiskt bra.
Det är mycket förvånande när Susanne Lind tar fram sin fiol och lägger till genuin svensk folkmusik till ett indiskt komp. Hon är riktigt vass på fiolen. Det som förvånar är hur väl de två musikstilarna passar in i varandra.
- Jag har rötterna i svensk folkmusik men riktigt, riktigt helsvensk är inte det jag spelar här, säger Susanne Lind. Jag spelar "halling" i föreställningen och den dansmusiken sägs ursprungligen komma från Norge även om "hallingar" spelas allmänt i Värmland och Dalarna. Det är märkligt men musiken som är så vitt skild geografiskt passar verkligen ihop.
Sex föreställningar återstår i kommunen. Fyra på Bryggaren i Västervik under onsdag och torsdag och så två i Ankarsrums skola på fredag.
Produktionen är ett samarbete mellan Länsmusiken och Västerviks kommun.