Sven-Bertil Taube tänker tillbaka

"Det finns ingenting mindre intressant än artister. Jag har ingenting att berätta". Så säger Sven-Bertil Taube flera gånger till sin spökskrivare Petter Karlsson under arbetet med "Ord och många visor".
Nu, i sonen Jespers lägenhet där Sven-Bertil själv bodde för 40 år sedan och där utsikten tycks omfatta varenda takås i Stockholm, utvecklar han resonemanget:
- Det är ju vad artisten gör som är intressant, inte nödvändigtvis personen själv. Sedan har jag en tendens till blygsel som yttrar sig i att jag tänker "äsch, det där var väl inget bra, inget intressant" om mig själv. Det är en svaghet jag har.

För nog hade han något att berätta. Boken, som kommer ut den 25 september, bågnar av berättelser, anekdoter och möten med namn som Frank Sinatra, Marlene Dietrich, Gary Cooper? Och, inte minst, Taubes barndomsvänner: Beppe Wolgers, Olle Adolphson, Per Oscarsson, Lars Forssell?
När man läser "Ord och många visor" är det lätt att få intrycket att alla tonåringar som en ung Sven-Bertil tjuvrökte ihop med under det stockholmska 50-talet hamnade på parnassen.
- Jag tror att det var tillfälligheter. Per Oscarsson råkade bara bo nära Sjösala, Olle och jag var kompisar från skoltiden, Beppe och Lasse Forssell var också mina barndomsvänner.
- Efter kriget var alla trötta på krig och politik. Vi var gymnasister och roade av poesi, så vi höll till på Klubb Metamorfos, en litterär krog där vi umgicks med andra unga som var roade av konst och litteratur.
I "Ord och många visor" får läsaren följa Sven-Bertil Taube på ungdomsresor till USA, Paris och Spanien, till Dramatens scen och ut på seglingsäventyr på världshaven. Han ger inblickar i familjelivet på Sjösala och, förstås, många minnesbilder av pappa Evert.

Men, som Petter Karlsson konstaterar, han blir betydligt mer fåordig när det handlar om de svarta sidorna av livet: skilsmässorna, de havererade vänskapsrelationerna och inte minst den totala brytningen med storebrodern Per-Evert.
- Att "tala ut" har aldrig legat för mig, konstaterar Sven-Bertil Taube.
- Det finns folk som lever på det, men jag har lärt mig att står man på scen ska man se glad ut. Här spelar jag rollen som mig själv och då kan jag inte pipa och gnälla. Jag har varit uppriktig och berättat att allt inte varit en dans på rosor, men inte grävt i detaljer om äktenskap och så.
- Vad gäller min bror så kan jag helt enkelt inte reda ut vad som hänt. Jag har inget svar. det fordras nog en psykiater för det. För mig är det bara sorgligt. Jag tror att vi aldrig kommer försonas. Problemet sitter hos honom, jag vet inte vad som hände, vi hade ett gott förhållande tidigare.

Däremot skriver han mycket om den berömda branden 1969, då en mentalsjuk kvinna som länge förföljt familjen lyckades bränna ner Sjösala. Förvånande nog tog Evert Taube branden med stor fattning:
- Han var inte en sådan som ville äga saker. Han var livrädd för det. Han var känd för att alltid vara snyggt klädd, men han hade bara en kostym, en blazer och två par byxor. Sjömansidealet var att vara riggad och fin när man gick i land, men ägodelarna skulle rymmas i sjömanskistan. Branden var värre för Astri. Sjösala var hennes andningshål.
Sven-Bertil Taube är sedan länge bosatt i London. Han skriver att han inte saknar Sverige, att Dramatens trappa för honom nu är "blott befolkad av spöken", att han åldras för varje gång han besöker Stockholm.
- Jag tror jag blir så påverkad eftersom det blir en tidsmaskin: Här satt jag för 40 år sedan med den och den, och nu är hälften av dem döda. Jag tänker på gamla förhållanden, hur dum jag var just den gången, allt dumt kommer över mig. Det är väl något som händer med åldern. Nu är det snart slut. Klart att man blir fundersam.
- Det är lite sorgligt, men jag dras med en oförmåga att vara glad och tacksam. Mest sur är jag på mig själv. I hela mitt liv har jag ständigt jobbat. Nu när jag har mer tid till mitt privatliv vet jag inte riktigt vad jag ska göra, jag har aldrig haft det så förut.

Fortfarande kommer dock förfrågningarna, rollerna. Just nu jobbar Sven-Bertil Taube med SVT-serien "Åkalla" mot bland andra Lena Endre. Och, medger han motvilligt, en ny skivinspelning.
- Ja, det är Taubevisor. Några ovanligare sådana, som "Målaren och Maria Pia" och "Bibbi". Vi spelar in hemma hos mig, det blir lite intimare. Men allt är fortfarande i sin linda.

Sven-Bertil Taube tänker tillbaka

Han fyller snart 73, funderar fortfarande på vad han ska bli när han blir stor och kan inte sluta jobba. Nu är Sven-Bertil Taube aktuell med memoarboken "Ord och många visor" - och snart kan det bli ytterligare ett album med Evert Taube-tolkningar.

Han fyller snart 73, funderar fortfarande på vad han ska bli när han blir stor och kan inte sluta jobba.
Nu är Sven-Bertil Taube aktuell med memoarboken "Ord och många visor" - och snart kan det bli ytterligare ett album med Evert Taube-tolkningar.