Supermusikaliskt besök

Har man en kör på tolv unga, alla med sång som del i sina yrkesliv (kantorer och musiklärare t ex) då är risken för slagg från rösterna minimal. Så tänkte jag nyfiket när jag bänkade mig i Sankt Petri kyrka i lördags för att lyssna på Åtvids Kammarkör. Den skulle ju stå för november månads Lördagsmusik.
Så rätt det kändes direkt. Med en driven körledare som Reine Eriksson blir vägen ännu öppnare till sköna resultat. Bara att lyckas samla så fina röster kring sig i ett så pass litet samhälle som Åtvidaberg, det är en prestation i sig!

I en förhandsnotis stod att kören kom till 1996, men det är inte sant. Möjligen fick den en nytändning då, men minst ett dussin år till har den funnits. Och undan för undan skapat sig ett namn för kvalitet, konstnärskap.
Det handlar inte om en kyrkokör utan en kammarkör med breda musikaliska idéer. Detta hindrar dock inte att kunskapen inom kyrkosången är stor. Sankt Petri-programmet omfattade hela sexton sånger. Då har jag räknat med extranumret, ett vackert Mendelssohn-arrangemang för dubbelkör.

Av de sexton hörde hela elva hemma i kyrksången. Lugna, harmoniska toner som i "Psalmus CXX" ur Otto Olssons "Sex latinska hymner". Lite mer utmanande i Lars Edlunds "Allas ögon vänta efter dig". En smula bisarra som i Gottfrid Bergs "Ave Maria". Extra personligt tolkat som i "Laudate" av Kurt Nystedt. Intensivt (ropen ska ju nå högt) i Randall Thompsons "Alleluja" som ändå tonar så ner mot slutet att de ger en känsla av uppgivenhet med de himmelska ropen.
De enda mer allmänt bekanta - och kära - inslagen var Mozarts "Ave verum corpus" samt Sven-Eric Johansons "Högt över himmelens stjärnor". Den texten är Atle Burmans, omskriven här i tidningen för en vecka sedan, efter Allhelgonahelgens musikstunder.

Så paus för andakt. För många som uteslutande kommer för musikens skull kan en sådan andakt mer kan kännas som ett reklamavbrott, det har jag förstått.
Efteråt bytte kören ämnen och gav sig ut i mer profana sånger. Lille Bror Söderlunds, byggd på Hjalmar Gullbergs "För vilsna fötter sjunger gräset" vill jag nämna, liksom Sven-Eric Johanssons tonsättning kring Pär Lagerkvists "Det är vackrast när det skymmer". Trots att den är ganska komplicerad är den älskad inom Körsverige.
Lars-Erik Larsson fanns också på listan , nu med en tonsättning skapad kring britten William Blakes tankeväckare "Ingen fågel flyger för högt om den flyger för egna vingar".

En chans att få höra den här härliga kören kommer den 10 februari, i Vimmerbys Gymnasieaula, den stadens vanligaste konsertlokal. Men då blir uppläggningen en annan, lika fint musikalisk men spetsad med humor, ja till&med spex! Det kan vara värt en resa.