Sunds romanbygge är storslaget

Så har Lars Sund kommit till vägs ände. Hans storslagna romanbygge är slutfört. Siklaxtrilogin är klar. Resultatet är lysande. Det är en nästan 1.500 sidor förstklassig berättelse, delat i tre romaner. Det har tagit Sund 13 år ? och mycken möda, antar vi. Imponerande under alla omständigheter!
Eriks bok är alltså den tredje delen av en serie som Sund inledde med Colorado Avenue 1991 och som följdes 1998 av Lanthandlarens son.
Eriks bok kom redan i somras. Men den har haft en lång och krogig väg till redaktionen. Vi har väntat otåligt. Det är nämligen så att vi har tyckt mycket om de båda första berättelserna ur Sunds magnifika svit och gärna velat veta hur det skulle gå för Dollar-Hanna och hennes äventyrliga släktingar.

Det är nog över tio år sedan vi först stiftade bekantskap med Lars Sunds första roman i sviten. Under resans gång har vi fått möta en grupp mycket färgstarka personer i den fiktiva orten Siklax i finska Österbotten.
Det är en släktdrama som börjar i slutet av 1890-talet och tar oss fram till vår tid. Det är en berättelse om tre generationer och tre utvandringar.

I Eriks bok tar berättelsen avstamp några år före andra världskrigets utbrott. Historien slutar i vår tid. Sovjet är krossat och kommunismens fana med hammaren och skäran har halats från Kremls tak.
Vi får uppleva finska vinterkriget, fortsättningskriget och hur en rad finska officerare flyr till Sverige och vidare till USA. Under slutskedet av andra världskriget gömde finska officerare vapen och smugglade ut hemliga handlingar till Sverige för att de inte skulle falla i kommunisternas händer. De var rädda för en rysk invasion och inhemska överlöpare.
Romanens huvudperson ? Erik ? är en kalla krigets krigare. Han blir finsk officer och så småningom amerikansk CIA-agnet. Han bygger upp stay behind-nätverket i Finland och arbetar i Berlin under 1950-talet mest brännande år.
Berättarjaget tar till och från väldigt stor plats i den här berättelsen. Ibland kanske för stor. Ordrikedomen sänker tempot. Sund verkar mycket förälskad i sina ord och formuleringar. Men det är nog den enda anmärkningen vi har. Oftast ? för att inte säga nästan alltid ? bara älskar vi Sunds berättarkonst. Språket är fyllt av must. Bilderna briljanta och ofta både roliga och överraskande.
Så ni som ännu inte stiftat bekantskap med människorna från Siklax är att gratulera. Ni har en stor läsupplevelse framför er! Men det är inte nödvändigt att läsa de båda första om alla sidor avskräcker. Eriks bok står bra ? mycket bra ? för sig själv.