Stundtals rörande och träffsäkert

Det finns två scener, två ögonblick i Josef Fares nya film "Farsan" som kapslar in och tar vara på vad den till stor del handlar om: 1. Sonen Samis beundrande blick efter sin far när denne lämnar sonens arbetsplats precis i början av filmen. 2. Sonen Samis beundrande blick efter sin far när denne står i fönstret och leker med sitt barnbarn i slutet av filmen.Resten är bara utfyllnad. Visserligen kärleksfull och rolig utfyllnad, men ändå.Att "Farsan" är en hyllning till Josef Fares egen far Jan Fares, som också har huvudrollen i filmen, är, och titeln säger väl allt, inget regissören har stuckit under stol med i lanseringen av denna nya komedi.Och att Josef Fares satsat på att göra just ytterligare en komedi när han vill säga till sin pappa att han älskar honom kan vid första anblicken verka som ett smart, opretentiöst drag. Att i samma penseldrag få med några relevanta och tänkvärda frågeställningar om vad som egentligen är manligt, och låta Torkel Peterssons rollfigur Jörgen illustrera det hela med att göra sallad på ett minst sagt brutalt och macho sätt, är också rätt charmigt.Men, trots att Josef Fares själv hävdar att "Farsan" är den svåraste film han gjort, är samtliga grepp säkra kort, åtminstone om man heter Josef Fares. Det här kan han. Och skådespelarna är som de ska, lite amatörmässiga så där. Been there, done that.Resultatet blir helt ok, bra, stundtals rörande och träffsäkert. Men. En stilla, betraktande, stum kamera i dokumentär kostym som följer Jan Fares minsta steg hade blivit långt mer intressant, om än kanske inte lika underhållande.