Strandvägen tog tre år att bygga
Västerviks-Tidningen fyller i år 170 år. Det uppmärksammar vi i en serie artiklar där Bengt Hjord gör nedslag i Västerviks lokala historia som den skildrats i tidningen. I dag handlar det om hur strandvägen kom till i Västervik.
Intill Fiskarhamnen låg den gamla Strandpaviljongen. I tre år pågick arbetet med att fylla igen vattnet i utanför byggnaderna mellan Fiskarhamnen till Strömsholmskanalen och anlägga den nya Strandvägen. I början av maj 1910 började den gamla Strandpaviljongen rivas och redan i slutet av samma månad grävdes grunden för det blivande Häggbladska huset.
Foto:
Som det nu var hade samtliga fastigheter längs denna sträcka strandtomter eller vattenportar mot Gamlebyviken. Strandhotellet på Storgatan hade en strandpaviljong mot Gamlebyviken där restauranggäster sommartid kunde njuta av utsikten till middagen eller supén.
Men den nya vägsträckningen innebar utfyllnad av vattnet utanför dessa tomter. Den planerade vägen ingick som en del av Västerviks utökade stadsplan, vilken också bland annat innefattade utfyllnad av inre Fiskarhamnen med förlängning av hamnpiren, anläggande av stenkaj framför Skeppsbron fram till varvet, och förlängning av Rådhusgatan och Hamngatan.
Stadsfullmäktiges förhandlingar refererades regelbundet i Västerviks Veckoblad och genom dessa samt tidningens notiser gavs en god bild av hur arbetet med den blivande Strandvägen fortskred.
Beslut togs året därpå, i juni 1907. Kostnaderna beräknades uppgå till 23 000 kronor, vilket ansågs billigt. Men då räknade man med att utfyllnaden skulle kunna ske ?på frivillighetens väg?, det vill säga genom att schaktmassor från olika byggnadsarbeten i staden kunde stjälpas här i viken. Det skulle innebära vissa besparingar för staden.
I juli 1908 påbörjades pålningsarbeten för den blivande kajen. En plankväg byggdes mot pålarna avsedd för fyllnadslassen. Men det gick inte alldeles som det var tänkt. Även om nästan halva vägen redan i juli var utfylld så uteblev den tänkta tillströmningen av fyllnadsmassor och hela projektet gick mycket långsamt. En tid låg arbetet nästan helt nere.
Ännu ett år senare hade man inte kommit mycket längre. Men sedan hamndirektionen i juli 1909 anslagit medel för ändamålet återupptogs arbetet med flera par dragare som forslade dit fyllnadsämnen. Och nu tog det genast bättre fart. Redan efter två månader hade utfyllnaden blivit så pass färdig att den nya trafikleden kunde börja tas i bruk. En provisorisk träbro lades tills vidare över den del som ännu ej hunnit fyllas.
Bland de tomtägare som berördes av vägbygget fanns direktör Emil Häggblad, som från april 1910 ägde tomten med Strandhotellet och Strandpaviljongen. Häggblad gjorde en framställan hos magistraten att få köpa ytterligare mark av utfyllnaden utanför Strandpaviljongen. Avsikten var att bygga ?en för Västerviks förhållanden storartad byggnad? på platsen ? Häggbladska huset.
Köpet beviljades och Häggblads ansökan om att lägga byggnaden parallellt med kajlinjen 25 meter in från denna tillstyrktes likaså. I början av maj 1910 började den gamla Strandpaviljongen rivas och redan i slutet av samma månad grävdes grunden för det blivande Häggbladska huset.
Även gårdarna närmast Strömsgatan påverkades, vilket också resulterade i att ?gränden som går från Storgatan ned till Gamlebyviken?, Smugglaregränd, måste förlängas. Grändens nya sträckning fram till Strandvägen föreslogs först endast bli fyra meter bred, men då den därigenom inte skulle få laglig bredd beslöts slutligen att den blev åtta meter.
Vid besiktningen av träkajen och strandskoningen vid utfyllnaden i Gamlebyviken i december 1910 ville hamndirektionens besiktningsmän inte godkänna de utförda arbetena. Pålarna borde ha varit kraftigare och de förskjutningar som ägt rum ansåg de bero på svaghet i de gjorda förstärkningarna, möjligen också på det mindre lämpliga sätt varpå utfyllnaden blivit verkställd. Västerviks varvsaktiebolag, som utfört arbetena, ansågs bära skulden och en skiljedom påkallades.
Skiljenämnden ansåg emellertid att varvsaktiebolaget var utan skuld till felaktigheterna. Felen ansågs i stället bero på oförutsedda påkänningar under utfyllningsarbetet och den omständigheten att det Häggbladska bygget inneburit att planen bakom strandskoningen vid vissa tillfällen blivit mycket hårt belastad.
Strandvägen framför Häggbladska huset började ordnas och planeras efter det att byggnadsställningar och plank avlägsnats från det färdiga huset i september 1911. Och i november året därpå beslöt stadsfullmäktige att anlägga trottoar intill husen med kantsten och rännsten och en sex meter bred makadamiserad körbana. Därefter en gräsmatta av två meters bredd med en trädrad i mitten. Återstoden av området fram till Gamlebyviken skulle grusas med grovt grus.
Och därmed börjar skönja den utformning som vi känner igen hos Strandvägen i dag.Fotnot. Tidigare artiklar ur Westerwiks Weckoblads/Västerviks-Tidningens 170-åriga historia har varit införda den 17 februari, 16 mars, 20 april, 18 maj, 15 juni och 24 augusti.
Så jobbar vi med nyheter